Världens snällaste kille

Ibland undrar jag vad jag gjort för att förtjäna en så himla snäll kille som jag har, men mitt bästa tips för att skaffa en är att råka bli gravid med killen i frågas barn, det gjorde susen för mig nämligen.

Igår när jag kom vaggande genom Norrköpings hemskaste ställe, nämligen det s.k. Ströget i Spiralengallerian, halade Niklas fram ett paket som jag fick med motiveringen att jag "varit duktig", som innehöll sommarens muminmugg, med Lilla My som blåser såpbubblor! Hur gullig får man vara? Förutom det fick jag dessutom fyra liter av mitt favoritiste från Lidl, vilket måste ha burit honom hemskt mycket emot att gå och köpa eftersom han hatar Lidl så mycket. Gulle-Niklas!

Vad jag gjort som varit duktigt har jag ingen aning om, det var nog lite av en överdrift kanske. Jag blev himla glad i alla fall.

Glamour

Jag är gravid i åttonde månaden. Det innebär att när jag t.ex. varit i skolan i endast två timmar tar jag spårvagnen hem från campusbussen (en kvarts promenad ungefär i mestadels nedförsbacke som jag inte orkar gå), äter middag, tar på mig pyjamasbyxor och stupar i säng iklädd, förutom pyjamasbyxor, magtröja eftersom jag blivit så tjock att mina vanliga tshirts inte längre täcker magen. På nattduksbordet har jag för övrigt förberett med fjärrkontroller och en banan och en låda körsbärstomater om jag blir mer hungrig, första säsongen av Glee (som jag fick av Niklas i födelsedagspresent mot att jag lovade att inte tvinga honom att kolla på det med mig något mer) i dvd-spelaren, min stickning och laptopen. En av fjärrkontrollerna hade ramlat ner på golvet under en stol och var ett smärre helvete att få rätt på för övrigt.

Sen att jag ändå måste kliva upp hela jävla tiden för att kissa är en annan sak. En kateter och min kväll hade varit fulländad.

Saker jag ska tänka på om jag blir gravid nån mer gång, del 1

I förrgår kväll klippte jag tånaglarna. Det tog en halvtimme och magen blev så ihopklämd och sur att jag känt mig spyfärdig sen dess. Så nästa gång ska jag låta naglarna växa fritt när jag är i åttonde månaden eller anlita någon stackars jävel och ge den jävligt mycket betalt för besväret.

har ni tänkt på en sak?

Idag har jag gått in i vecka 35 av graviditeten och insåg att SHIT det är ju ingen tid kvar knappt! Jag har av någon anledning hela tiden varit övertygad om att ungen kommer titta fram i vecka 38-39 nån gång, vilket är supersnart. Ju. Så nu är jag lite extra peppad på att bli klar med mitt jäkla skolarbete så jag kan få koncentrera mig på att vara tjock ett litet tag innan den tittar ut. Apropå tjock är jag helt galet rund nu, Niklas höll på att skratta ihjäl sig åt mig häromdagen när jag skulle vinka åt nån och liksom inte sträckte ut handen tillräckligt långt från magen så den jag vinkade till omöjligt kan ha sett det eftersom magen var i vägen. Har inga bra bilder att tillgå dock, jag tror att jag kommer gräma mig jävligt mycket över att jag inte sett till att få ordentliga bilder på magen under graviditeten faktiskt. Men det känns ju så himla töntigt att be folk ta kort på en, plus att alla är så jävla korta och tar kort lite nerifrån så jag ser ut som en gammal padda i ansiktet så jag blir bara sur ändå. Nåja, det är i alla fall meningen att det här ska förklara att det blir lite dåligt uppdaterat även i fortsättningen då jag ska försöka få lite eld i baken med skolarbetet. Vi får se hur det går.

Gölligt värre

Ibland önskar man ju att man var pytteliten så man fick ha sånt här gulligt!

Best of Lidl

När jag flyttade till Norrköping bodde jag först i en lägenhet i ett fruktansvärt deprimerande betongklumpshus som kallas för Muren, i en etta med grå tapeter och utsikt över Lidls parkering. Det var lite deppigt kan man säga. Under det dryga året jag bodde där lärde jag mig dock att älska Lidl, så igår tog jag med mig en ytterst motvillig Niklas till Lidl på Lindövägen för att handla mina favoritlidlgrejer - fetaost, mozarella, fryspizza och iste med persikosmak (glömde köpa frysta bär till smoothies de är också bra). Niklas led helvetets kval när han insåg att han glömt ta med sig sin tygpåse och blev tvungen att bära hem grejerna i en Lidlkasse (jag har börjat utnyttja det här med att folk av någon anledning inte tycker att gravida kan bära saker) men jag var hemskt nöjd. Det är jag förresten fortfarande när jag sitter och dricker mitt Lidliste efter att ha satt i mig fetaostäggröra till brunch.

Resten av Lidls sortiment är dock inget vidare, förutom sötlakritsen och chipsen, bara så ni vet.

/Lidlspecialist_2011

Trött

Jag tvekade lite innan jag valde att faktiskt publicera det här eftersom det kanske är lite för självutlämnande och eftersom jag ju i vanliga fall håller en ganska positiv (om än bitter) ton i bloggen. Men det ska väl faktiskt vara någorlunda trovärdigt och skildra verkligheten och inte bara vara kul antar jag.

Nu börjar jag bli trött på att vara gravid faktiskt. Jag har ju på ett sätt haft lite tur som liksom inte varit medveten om graviditeten, den blev ju liksom himla mycket kortare i och med att jag inte fick reda på det förrän mer än halva tiden gått. Men nu börjar jag bli less. Jag har haft tur med det fysiska också peppar peppar, jag har inte haft några problem med foglossning eller något sådant än så länge, jag mådde ju väldigt illa under en ganska lång period, typ tre-fyra månader tror jag men annars har det varit lugnt. Så jag har haft tur i jämförelse med hur många andra haft det.

Nu börjar jag som sagt bli trött på det här dock. Jag blir stel och får ont när jag sitter länge men orkar inte röra på mig så mycket heller, en 20-30 minuters promenad är ganska precis vad jag klarar och då somnar jag nästan så fort jag kommit hem igen och framför allt har jag sådana jävla humörsvängningar. Idag har jag gråtit hela förmiddagen och jag är så fruktansvärt lättirriterad att jag nästan undviker att umgås med folk för att jag är rädd för att bli på dåligt humör.

Samtidigt som jag börjar längta efter att slippa vara gravid så är jag livrädd för att ungen ska komma ut, nu är jag i vecka 34 och det vanligaste är som ni säkert vet att ungen kommer i vecka 38-42. Det är jättesnart och jag känner mig inte det minsta redo just nu. Jag känner mig bara tjock, rädd och så fruktansvärt jävla trött.

Katten Kirk approves

Helt okej tycker Katten, vi funderar på att gå ut på promenad med vagnen, ska bara hitta hans lilla babymössa först bara.

Abandonment issues kallar de det på engelska

Katta Kvack skriver om bloglovinstatistik som dalar och jag får fullfjädrad panik - blotta tanken på att nån skulle avfölja mig fyller mig med absurda panikkänslor. Jag har varit lite chockad över att jag fått nya följare på senaste tiden trots att jag varit så dålig på att uppdatera, men har liksom inte ens tänkt på att nån skulle kunna avfölja mig! Jag är ledsen allihopa men nu är ni med här och får aldrig sluta läsa för då gör jag kanske något överilat - LÄMNA MIG INTE FÖR GUDS SKULL! Jag lovar att vara roligare än någonsin och uppdatera precis lagom mycket, inte så mycket att det blir för mycket när man inte orkat logga in på ett tag men inte så lite att det inte är nån idé heller. På heders, bara ni inte överger mig!

Avundsjuk

En av mina favoritbloggar är Helmi Otsalla (vilket för övrigt enligt google translate betyder pärla i pannan), det är typ den enda bloggen jag följer bara för att titta på bilderna (jag kan inte finska så jag kan inte läsa vad hon skriver ändå) för hon har så himla snygg klädstil, den perfekta blandningen av nytt och gammalt typ. En grej som dock stör mig är att hon har den perfekta broschen. Jag hade ingen aning förrän jag såg den i hennes blogg, men det är precis en sån som jag velat ha i hela mitt liv ungefär. Nä inte riktigt, men jag har länge velat ha en bisarrt stor guldig brosch och en vacker dag la hon upp en bild på sig själv när hon har på sig den perfekta guldiga gigantiska broschen. Sen dess har det liksom varit lite bitterljuvt det här med att gå in på hennes blogg, för risken finns ju att man får den perfekta broschen upptryckt i synen och dör av avundsjuka. Nu kanske ni tycker att jag borde ha viktigare saker att tjura över, och det har ni alldeles rätt i. Men jag kan ändå inte låta bli att gräma mig faktiskt.

Annars tipsar jag om Håkan Hellströms cover på Joni Mitchells Both sides now, Båda sidor nu. Gammalt men jag hade missat den, råkade klicka på den på Spotify av en slump häromdagen och nu lyssnar jag helst inte på nåt annat faktiskt.

Du är värd mer än allt fåglarna samlat

Tyvärr blev bebisens första konsert inte Håkan Hellström eftersom jag inte hade råd att gå dit, men den ska i alla fall vara snygg i sjömanskostym det är ett som är säkert.

Och så en bild på Katten för att han är gullig bara. Hans larviga vita ögonbryn liksom!

Superviktigt

När jag var liten och glömde bort vad jag skulle säga sa alltid min farmor att om jag inte kom ihåg det så var det säkert inget viktigt - är inte det en hemsk sak att säga egentligen? Naturligtvis var kanske inte mina redogörelser för vilken Thundercat jag helst skulle vilja vara inte så himla viktigt i relation till svält och död eller ens vart bilnycklarna egentligen tagit vägen och hur vi skulle ta oss hem om de inte dök upp, men det känns ju lite opedagogiskt och taskigt faktiskt.

Vrålåket

Så himla nöjd! Den skramlar rätt mycket och luktar lite ättika men annars är den faktiskt helt perfekt!

Väskfantast

Förr köpte jag skor maniskt, nuförtiden blir det mest väskor av någon anledning. Den här köpte jag på en secondhandaffär i Mjölby i helgen för 30 kronor, det är grejer det.

Det visade sig att den var perfekt att stoppa stickningen i! Grejt.

Valross på ben

En grej jag är supernöjd med just nu är att min säng äntligen har ben. Sen jag flyttade till Norrköping (för 2,5 år sedan ungefär) har jag nämligen haft madrassen liggande direkt på golvet eftersom jag helt enkelt inte hittat nån sängstomme som passat och inte heller hittat några ben som jag trott funkat, eftersom det är en 40 år gammal säng som inte är ifrån IKEA liksom. På senaste tiden har det hela dock blivit lite ohållbart eftersom jag inte kunnat ta mig i och ur sängen på ett normalt sätt eftersom jag blivit så himla tjock. Tänkte först skriva att ni skulle sett mig, men vid närmare eftertanke så är jag rätt nöjd med att ni INTE sett det faktiskt. Tänk er en valross som försöker ställa sig upp och ha stjärtfenan som fötter typ.

I alla fall så kom pappa och hjälpte mig med detta i helgen, och det visade sig vara mycket enklare än vi någonsin tänkt oss! Vi köpte helt enkelt IKEA-ben som pappa täljde till så de passade i fästena, såhär i efterhand känns det ju idiotiskt att vi inte gjort det tidigare när det nu gick så himla enkelt, men det vet man ju inte förrän efteråt. I alla fall, jag är supernöjd och satte dit sängkappan jag köpte för typ ett år sen när jag bestämde mig för att jag var tvungen att fixa det här på nåt himla vänster, och bytte till mina favoritlakan med pudlar på. Och nej, jag stryker inte mina sängkläder, eller mina kläder heller för den delen, strykning är det tråkigaste jag vet.

Katten är också supernöjd med saker och ting, han kan nämligen gömma sig under sängen nu och ligga i bakhåll och sätta klorna i fötterna på intet ont anande stackare som går förbi. Han tycker också av någon anledning att sängen är mycket bekvämare att sova i så jag har fått krångla en hel del för att ta mig i och ur sängen ändå för att undvika att mosa honom, men tja. Man kan inte få allt här i världen!

På panelen hänger en massa kläder som jag längtar efter att kunna använda igen när min midja kommer tillbaka. Speciellt den gula klänningen från Modcloth som jag inte fått använda ännu.

Supervuxenpoäng!

Måste dyka in igen bara för att tala om att jag köpt en barnvagn! Eller nä, egentligen inte för än är den inte köpt och det är Niklas som betalar eftersom jag är luspank, men ändå! Jag har fixat i alla fall, nu kommer jag vara superspänd tills Niklas kommer hem med den från Malmö  på torsdag, då jäklar kommer ni få se bilder kan jag ju tala om! Inte en enda punkt i detta inlägg, bara utropstecken, kanske säger lite om hur galet uppspelt jag är över detta, haha!

Vad jag haft för mig sen sist

Om det är något jag lärt mig av det här med att blogga så är det att aldrig lova att uppdatera bättre. Här får ni se lite vad jag och Katten haft för oss på senaste tiden bara.

Katten har spanat genom fönstret för nu är det så fint väder att fönstret måste vara öppet för att det ska vara uthärdligt att vara i vår lägenhet.

Jag har mest varit på landet och njutit av vårsolen.

Och vitsipporna.

Och hängt med Lynn.

Sen har Fanny ätit veggieburgare

och så var vi och såg Emil Jensen i Linköping. Det var jättefint!

Jag har även bakat en tårta åt Niklas för han fyllde år. Det är den första tårtan jag bakat någonsin och den blev ganska fin faktiskt!

Sen har jag även börjat sticka och pratat med studievägledare men det kan vi ta en annan gång.