Annars dåeeeh

Annars så tycker jag även att ni ska börja följa den nya bloggen med Bloglovin, om ni använder det. Det gör ni genom att klicka HÄR!

Vladimir Brusilovs död

Jag har efter mycket om och men bestämt mig för att bloggflytta. Jag tänker dock fortsätta använda blogspot, men använda mig av ett mer lätt- och rättstavat namn och en lite annan design som i och för sig inte är alls lika flådig, men man kan inte få allt här i världen. Välkomna att följa med till

Ljuva Julia!

Söndagsmat

Ellen frågade efter receptet på kikärtsbiffarna jag lade upp bild på för nån vecka sen och nu har vi äntligen ätit det igen så jag kunde ge en lite bättre beskrivning! När jag flyttade hemifrån och började laga mat störde jag mig på att recepten var så korthuggna, jag som inte kunde laga mat ALLS ville helst veta vilken värme det skulle vara på stekpannan och exakt hur mycket det skulle vara av varje ingrediens, så nu har jag skrivit en lite längre, svamligare beskrivning här. Om ni tycker det känns jävligt jobbigt när ni bara vill veta på direkten hur man gör kan ni scrolla ner lite så finns en beskrivning som är lite mer rakt på sak längre ner.

Kikärtsbiffar, ca 8 st

2 burkar kikärtor

1 gul lök

1 vitlöksklyfta

2-3 msk hackad persilja (helst ska man ju ha färsk, men jag har börjat köpa små kartonger med fryst persilja och basilika eftersom det är så smidigt att ha hemma, funkar också himla bra)

1 ägg

lite ströbröd, på en höft kanske 2 msk-1/2 dl?

Och så salt och peppar och lite olja att steka i. Så klart. En stavmixer är också bra att ha, eller mixer överhuvudtaget kanske. Man kan ju mosa kikärtor med gaffel men det är SÅ. JÄVLA. TRÅKIGT plus att man får ont i handen så jag rekommenderar det inte.

Och såhär går det till!

1. Hacka lök och vitlök (eller pressa i vitlökspress, min pappa säger att man absolut ska hacka vitlöken istället men jag hatar att hacka saker och undviker det således om möjligt) och skölj av kikärtorna. Lägg i en skål tillsammans med persiljan och salt och peppar och mixa tills det blir lite mera smet över't.

2. Ha i ägget och gegga runt lite. Man kan lätt tro att det ska gå utan ägg för det blir rätt smetigt, men ha i det jäkla ägget för guds skull för det blir så himla smuligt annars och man blir skitsur och det blir inte alls lika fint att fota till era bloggar, jag lovar. När ägget är i blir det lite väl smetigt och därför rekommenderar jag att man har i lite ströbröd. Maizena brukar de ofta skriva att man ska ha i när man kollar på recept men det är inget jag brukar ha hemma. Om ni har det kan ni ju alltid testa med det istället, det kanske blir döbra vad vet jag! Ströbrödet får man ha i lite på känn, jag brukar hälla i lite direkt från paketet och känna efter i smeten lite och ha i mer om det fortfarande känns så kletigt att det inte riktigt håller ihop ordentligt.

3. Värm en stekpanna med lite olja i, jag brukar ha den på fyran så blir det lagom. Forma lite smet till en boll och platta till så den blir ca en cm tjock. Förra gången gjorde jag dem mycket tjockare och då blev det inte så bra, de var fortfarande mjuka i mitten och det var lite som att äta stekt hummus, vilket i och för sig inte låter äckligt och det var det väl inte heller men det var inte så biff-aktigt. Stek tills det blir lite färg, vänd, upprepa. Klart! Vi åt biffarna tillsammans med klyftpotatis och smaksatt creme fraiche (parmesan vitlök MMMM!) men det måste man ju inte.

Jag tycker de här biffarna är lite trista om jag ska vara helt ärlig. De skulle säkert bli godare om man har lite mera kryddor i, så det ska jag testa i framtiden. Testa ni också vetja, spiskummin tror jag skulle vara jättegott t.ex.

Och så den korta versionen:

Kikärtsbiffar, ca 8 st

2 burkar kikärtor

1 gul lök

1 vitlöksklyfta

2-3 msk hackad persilja

1 ägg

ströbröd

salt, peppar och olja att steka i

1.Mixa kikärtor, hackad lök och vitlök samt persilja. Salta och peppra.

2. Blanda med ägget till en smet. Tillsätt ströbröd efter behag.

3. Forma till ca 1 cm tjocka biffar, stek på medelvärme tills de får färg.

KLART!

Och såhär såg det ut när vi skulle äta. Jag förbjöd Niklas att placera ketchupflaskan (han har ketchup på allt...) på bordet innan jag fotograferat klart.

Skön lördagsmorgon

Idag fick jag sovmorgon, tack vare att jag dragit ner persiennerna (jag glömmer alltid det) så sov Oswald lite längre än till sju idag eftersom solen inte väckte honom. Dessvärre hade jag glömt att stänga sovrumsdörren så solen letade sig in från köksfönstret i stället så vi gick upp kvart i åtta, men ändå! Nu sitter jag och läser bloggar och äter yoghurt medan Oswald sitter och jobbar med sitt (skramlar med sitt gym och fiser). Skönt.

Smickrare där!

Ibland känns det som att spammarna är de enda som förstår mig.

Nöjd_östgöte_89

Sen vill jag bara passa på att nämna - kudos till småbarnsföräldrar som tar med sina ungar på riktiga resor eller vad man ska säga. Vi tog med Oswald till Malmö och var borta i kanske 32 timmar. Ebba von Sydow tog med sig Marianne till New York, fattar inte hur de gjorde det där alltså. Men det är väl en annan grej om ungen, och inte minst föräldern, är van. Själv åker jag ju utanför Östergötlands gränser max två gånger om året liksom.

Skånwald

Onsdag-torsdag var Niklas, Oswald och jag i Malmö alla tre. Niklas skulle gå på en spelning på Debaser och Oswald och jag passade på att följa med så vi kunde hälsa på min syster Kiki. Hon har bott i Malmö hur länge som helst nu, säkert sju-åtta år, och jag har varit där och hälsat på... två gånger nu. Sjukt dåligt alltså. Men i alla fall.

Jag var rätt orolig för hur det skulle gå att resa med Oswald, dels för att han varit så gnällig den senaste veckan och dels för att, tja, han brukar ofta bli väldigt grinig när vi är iväg. Hemma hos mina föräldrar är det alltid himla gnälligt men jag tror det är mycket för att jag oftast åker dit med honom ensam, utan Niklas, och då blir jag väldigt stressad och trött av att inte kunna lämna över honom. Tyvärr duger inte mormor och morfar riktigt lika bra som Niklas nämligen och Oswald får alltid världens separationsångest så fort jag lämnar rummet. Vilket gör en sån liten grej som toalettbesök väldigt krångligt.

Malmöresan gick dock över förväntan! På vägen ner upptäckte vi en väldigt vass liten tand (Oswalds första) i underkäken vilket ju förklarar grinigheten, och på något sätt är det ju alltid lättare att stå ut med gnäll om man vet varför det gnälls. Dock var han inte särskilt gnällig alls utan mest nyfiken. Han hängde ut över kanten på vagnen och charmade förbipasserande med sitt dregliga leende och skötte sig jättebra på vandrarhemmet och sådär.

När han skulle äta sin lunch i vandrarhemmets kök dök en engelsktalande tjej upp och ojade sig över hur gullig Oswald var och hade hux flux nappat åt sig honom och sprang runt och jollrade med honom och visade upp honom för sina reskamrater. Jag var säker på att det skulle ta hus i helvete då Oswald inte alltid accepterar att bli omkringburen av främlingar, speciellt sådana han känt i fem sekunder liksom, men han tyckte det var skitkul och charmade varenda en som kom i hans väg. Lustigt! Det är väl lite så man ska ta honom helt enkelt, med sprudlande entusiasm. Han hatar när folk liksom inte riktigt låtsas om honom, vilket jag märkt är vanligt bland mina bekanta som inte är vana vid barn. Vilket jag i och för sig har full förståelse för.

I alla fall, resan gick döbra och vandrarhemmet (STF Vandrarhem Malmö City) kan vi verkligen rekommendera. Om jag ska dela med mig av resetips (nu var det ju bara ett dygn och några timmars resa men ändå!) om man ska åka iväg med bebis så är mina tips följande:

• Fixa platsbiljett på tåget. Att flytta omkring med en bebis som i värsta fall var mitt uppe i mellanmålet både tidsmässigt och i mera fysisk bemärkelse när nån dök upp och claimade hens plats är inget kul.
• Små mellanmålsburkar med fruktsallad. Vi köpte ett fyrpack med sådana, förpackningen var ungefär som sånna här miniyoghurtar som sitter ihop fyra och fyra och de var jättesmidiga att ha med sig. Ungskruttet älskade dem dessutom och bidrog till att humöret höll sig uppe. En annan grej vi köpte som vi inte brukar ha var mini-våtservetter för bebishänder och -ansikten. Sjukt smidigt att torka matiga händer med, men även nerspydda jeans och kängor.
• Skriv en lista över grejer ni behöver och bocka av. Även om man bara är borta ett dygn är det jävligt surt att komma på att man glömt ta med en extra tröja när man står där med en bröstmjölksspya över vänstra bröstet.
• Vuxna behöver också extrakläder om de har bebisar med sig, även om de kanske inte soilar sig så mycket. Bebisar behöver två uppsättningar extrakläder, minst. Tänk dig hur många ungen kan tänkas behöva och lägg på en uppsättning till.
• I Malmö just kan jag för övrigt rekommendera en butik som heter Harmoni Barn, som ligger på Södra Förstadsgatan. De hade superfina, färgglada barnkläder. Och en del svindyra märkesbarnkläder, om man gillar sånt. Köpte i alla fall ett par dösnygga grönrandiga strumpbyxor åt Oswald, strumpbyxor är bästa plagget för de strumporna får han inte av sig och kastar omkring sig så lätt.

Amning på tåget på vägen hem. Oswald har börjat åla runt en massa medan han äter, sjukt tröttsamt. Och lite smärtsamt nu när han har en sylvass liten pigg i käften.

Koncentrerad på min väska på vägen ner. Lägg märke till vattenmuggen i mugghållaren...

Kicken kollar på snödroppar. Det fanns massor! Svåra att få med på bild bara...

Smackwald

Oswald har börjat smacka med munnen när han äter nåt gött. Jag vet inte med er men jag tycker det är sjukt kul, så här kan ni kolla på när han gör det i en minut och tjugofem sekunder. Håll till godo liksom.

En smärre snilleblixt

Jag kom just på en grej som nån borde uppfinna - tidsinställda sms. När man bloggar kan man ju ställa in när blogginlägg ska publiceras, t.ex. när jag får lust att blogga får jag ofta flera idéer på en gång och skriver ett inlägg om varje och sen ställer jag in att de ska publiceras med en stunds mellanrum eftersom det är roligare att läsa bloggar som uppdateras lite då och då istället för med fjorton inlägg var fjortonde dag.

Kunde man inte fixa så det gick att göra samma grej med sms? På så sätt skulle jag just nu kunna skriva ett sms till min pappa, som sover som en stock just nu och säkerligen skulle vakna om det plingade i mobilen, men ställa in att det inte ska skickas förrän imorgonbitti efter klockan sju. Nu kommer jag istället med 99% säkerhet glömma bort det helt.

Visst en del kanske stänger av mobilen på natten eller så men för säkerhetsskull liksom!

Trygga barn och panikslagna föräldrar

Alltså det här med att en otrygg anknytning påverkar ungen resten av hens liv. Det gör MIG otrygg. Och lite lätt stressad. Är det försent att göra ungen trygg om den är åtta månader, är han dömd till ett liv av psykisk sjukdom, needyness och social awkwardhet?

Jag tycker det är döbra att gemene man har tillgång till information om barnpsykologi och hur ens föräldraskap påverkar ungen, men det förhindrar tyvärr inte att jag känner mig som en värdelös förälder och måste analysera den senaste veckans minsta gnäll. Håller det på att komma en tand kanske? Eller är det bara så enkelt att jag under de senaste åtta-nio månaderna sabbade resten av mitt barns liv? Skit också.

Det här med att vara förälder suger verkligen ibland. Tur att Oswald är så gullig och allmänt bäst annars hade jag slängt in handduken för länge sen.

Nu menar jag absolut inte att kritisera anknytningsteorin för jag tycker verkligen det verkar supervettigt. Tänkte bara dela med mig av min panik lite, kanske finns det någon annan som är orolig som tycker det känns skönt att inte vara ensam eller nåt.

Kajsa och Oswald

Niklas är passivt agressiv

Niklas har beställt en Time capsule som gör backups på ens datorer trådlöst och grejer (tror jag). Eftersom jag beställt en ny dator som också är en Mac så tyckte Niklas generöst att även jag kunde få använda den nya mackapären.

"Och så om jag blir arg på dig kan jag bara ta bort dina backuper! Det blir skitbra!"

Niklas coachar/är en elak hockeypappa

Efter att fått erfara hur det är att tentaplugga när Niklas är hemma börjar jag förstå hur barn med prestationshetsande föräldrar har det. Jag sitter hemma och gör exempeltentor för att plugga inför grammatiktentan och Niklas frågar efter varje hur det gått. "94%!" sa jag stolt när jag gjort klart förrförra tentan. "Hur bra som helst!". "Njaa", sa Niklas. "Bättre kan du!"

Lite chockad satte jag mig och gjorde en tenta till.

"Nu fick jag 96%, bättre blir det ju knappast. Nu behöver jag inte plugga mer" tyckte jag. Då spände Niklas strängt ögonen i mig och sa

"Inte plugga mer? Hördedu, vet du vad som är bättre än 96%? 97, 98 och 99%! Det enda som inte blir bättre är 100%! Tänk om du sitter i en arbetsintervju och de undrar vad du fick på den här tentan och så säger du 96%? Vet du vem de anställer då? Den som fick 100%!"

Badbebis

Badbebisen igen. Jag bah SKIT I DET HÄR och körde på auto istället, då blev det en miljard gånger bättre eftersom jag ännu inte fattat hur man sätter igång blixten manuellt. Men fokus har jag ställt in själv i alla fall, så det är därför det kanske ändå är lite konstigt.

ÅÅH

Har försökt ladda upp några halvdåliga bilder men det vägrar funka då blogspot råkar hata mig. Om nån sitter och biter på naglarna i väntan på recept på schackrutor och kikärtsbiffar så hav förtröstan, det kommer. Vi kör dock på stenhårt matschema i det här hushållet och kikärtsbiffar finns inte med på veckans lista, men nästa vecka ska jag försöka få med det. Promise.

Dag ut och dag in med en dag i Dublin

Jag såg ett bokrecensionsinslag på morgontv imorse, eller snarare, jag försökte se det men blev lite distraherad av en arg bebis. Det kom precis lägligt för igår läste jag ut sista delen i Anne på Grönkulla-serien, som jag läst om nu senaste veckorna (och fått massor av roliga uppsatsidéer, så om nån som läser genus/pedagogik av något slag/litteraturvetenskap och gillar Anne på Grönkulla har svårt att komma på uppsatsämne så är det bara att höra av sig) och nu har jag lite idétorka vad gäller läsandet.

Boken de pratade om var Dag ut och dag in med en dag i Dublin av Erik Andersson, som i den skildrar sitt arbete med sin nyöversättning av James Joyces Ulysses. Inte för att jag egentligen är så himla intresserad av Ulysses i sig, när vi läste två kapitel ur den i litteraturhistorian förrförra hösten dog jag pretentiositets- (nä jag vet att det inte är ett ord) och oläslighetsdöden flera gånger om och ville mörda alla som påstår sig gilla den, men det är ju trots allt ett himla intressant verk. Dessutom tycker jag översättning är intressant och nu när jag läser svenska språket kan det ju också vara intressant ur den aspekten.

Vart vill jag nu komma med detta? Ingen aning! Men om nån läst den och vill rekommendera den eller tala om att den suger så gör gärna detta vetja. Tyckte även det var lite festligt att de har gjort en boktrailer till den (och nyöversättningen av Ulysses)...

Bebis i vagn. INTE ett stilleben om man säger så.

Jag har fått låna en systemkamera av en kompis, så nu i helgen har jag fotograferat en massa och försökt lära mig inställningar. Det är skitsvårt men kul. Än så länge har jag fått till en bild som jag tycker blev bra, nämligen denna:

Den är nog finare större dock, så klicka på den.

En jävligt kul kille jag bor med

Idag har Niklas verkligen fått till det. Fullträff nummer ett var när han passade på att fotografera mig när jag satt på toa tidigare när jag gastade på honom att komma in och räcka mig toapappret, som jag så behändigt bestämt ska vara i hyllan på andra sidan badrummet från toalettstolen sett. Inte så smart, varken toapappersplaceringen eller att be honom om hjälp med en sån sak.

Nummer två var när han frågade mig vad jag ville bli den här veckan (jag kommer nämligen på nya yrkesbanor jag vill slå mig in på lite nu och då) varpå jag svarade att jag blivit inspirerad av en klasskamrat som ska bli förläggare.

"Förläggare", sa Niklas med förakt i rösten. "Det behöver du ju ingen utbildning till, du förlägger ju saker hela tiden, du är en naturbegåvning!"

HÖHÖ. HÖ. HÖ.

KUL.

Annars då igen

Vet inte om ni har märkt det, men nuförtiden kan man svara direkt på enskilda kommentarer här i bloggen, det tyckte jag var finemang! Får ni mail när jag har svarat också? Om ni tycker det är jobbigt kan man säkert klicka ur nån ruta eller nåt så slutar det. Jag är himla nöjd i alla fall!

Sen till något helt annat. Den här/det här Sean Banan. Vad/vem är det? Jag har missat totalt och fattar inget. Visst kunde jag googla men jag känner liksom att det kanske är lika bra att sväva i ovisshet?

Det där med att folk alltid har åsikter om andras föräldraskap?

Onekligen-Lisa skrev här om vanliga frågor hon får om sitt och hennes partners val att ge sina barn vegetarisk mat. Hon svarar väldigt vettigt och snällt men jag tänkte skriva lite argare om det här med att folk tycker att man "prackar på sina barn sina värderingar", som jah tänkt mycket på under en tid. Detta är nämligen något som folk gärna påpekar speciellt när det gäller barns vegetariska kost och genusmedveten uppfostran. Och det finns fan inget som gör mig så jävla trött som just det där, att det skulle vara något dåligt att uppfostra sina barn efter sina egna moraliska värderingar.

Är det inte i princip det uppfostran går ut på? VEMS värderingar ska vi lära våra barn är riktiga istället, om våra egna inte duger? Naturligtvis ska man också uppmuntra barnen att tänka själva och naturligtvis ska de få ha egna åsikter - när Oswald börjar dagis är det klart att han kan få prova kött om han vill. Men inte ska man väl anpassa sig efter normen om man tycker att normen är helt uppåt väggarna tokig?

/Mvh mamma till jävligt välväxt vegetarianbebis

Matglad bebis. Ej undernärd.