Den här bloggcoachningen får fem Oswalds av fem möjliga

Niklas och jag kollar på extramaterialet till Blue Velvet. Jag kollar inte så mycket utan läser mest bloggar.

Niklas: Hördu när ska du blogga igen? Du kan ju inte bara läsa andras bloggar och inte bloga själv.
Jag: När jag har nåt att skriva om...
Niklas: Amen skriv nu, "Idag såg jag Blue Velvet. Det var en mycket bra film. Den får fem Oswalds av fem möjliga" och så kan du klippa ut små Oswaldhuvuden och ha som betyg!

Jag: Hehe jaaa...

Niklas: HÄHÄ! Och om det är en riktigt dålig film kan du ha hans huvud från tjockisbilden som betyg!

Tjockisbilden. En extremt osmickrande bild på en i vanliga fall extremt gullig unge...

Sömnlös i Norrköping

I vårt hem är det ofta så att den ena somnar supersnabbt och den andra ligger vaken halva natten. Jag tror det har att göra med att vi båda snarkar något fruktansvärt så det är så att säga äta eller ätas, somna snabbt eller somna inte alls.

Riktigt smarrig

När Oswald kommer hem på kvällen gillar han att sätta sig i soffan och varva ner med en god bok.

Höhö. Höhö. HÖHÖHÖHÖHÖHÖHÖHÖ!

Typiskt mammatråkig

Alltså jag försöker verkligen skärpa mig och inte bara skriva en massa om Oswald, vill inte vara en sån där superjobbig person som endast kan prata om sin unge, hur fantastiskt begåvad den är som kan dregla och skrika SAMTIDIGT och hur den senaste blöjans innehåll såg ut men jag gör liksom inte så himla mycket på dagarna direkt. Idag var jag i och för sig och hämtade en tekanna jag köpt på tradera, men liksom att jag börjat samla på porslin som inte tillverkas längre är VERKLIGEN INTE något som gör mig mindre tråkig känner jag. Och outfitbilder är inget kul för jag har samma kläder på mig varje dag ungefär.

Jag får fundera lite. Så länge, förra veckans mobilbilder. Oswalds nya favoritsysselsättning är att försöka stoppa fötterna i munnen och stoppa fötterna i munnen. Varsågoda.

På tisdagen räckte fötterna upp till den icke-existerande midjan ungefär:

Men redan på onsdagen började strumporna ha blöta dregelfläckar på tårna...

På torsdagen var det rena barnleken och krävde inte alls samma koncentration som tidigare:

Jomenvisst, fötterna var i munnen.

I allra högsta grad kan man säga.

Genialiska planer i stöpet än en gång

Jag har länge tänkt att jag ska greja en body med detta klassiska tryck åt Oswald...

...men twista till det hela med att göra en matchande åt mig själv

Tyvärr visade det sig att "got milk" var skyddat av upphovsrätten så tshirttryckeriet ville inte görat, så kan det gå!

Tv-spelssjuk

Min kille gillar att spela tv-spel. Det är jag glad för för tv-spel är ju kul och jag sitter ibland med och leker med Oswald eller stickar medan han spelar. Just nu spelar han Skyrim och med detta har jag ett problem. Jag blir nämligen galet sjösjuk av att titta på detta spel. Fick lov att gå och lägga mig förut p.g.a. gravt illamående, på riktigt! Har fortfarande inte återhämtat mig riktigt. Dagens grafik är väl helt enkelt alldeles för bra. Och Niklas snurrar runt ALLDELES FÖR MYCKET när han spelar.

Att mentalt vara typ sju år eller så

Nattens i-landsproblem - Niklas tvingade mig att se Pans Labyrint igår. Nu ligger jag och dör kissnödighetsdöden för att jag är så himla rädd för den äckliga gubben med ögonen i handflatorna (googla på "Pans Labyrinth skinny man" eller nåt sånt men PÅ EGEN RISK). Niklas och Oswald sover dögott men jag vågar knappt ställa ifrån mig datorn för att jag är så sjukt mörkrädd! Så himla fjantigt men jag kan liksom inte rå för det, i perioder är jag så mörkrädd att jag inte vågar sticka en tå utanför sängen.

Det larviga är att jag liksom utgick ifrån att det skulle gå över av sig självt när man blev förälder och "vuxen". Hur tusan ska jag kunna övertyga Oswald om att det inte finns några monster under sängen när jag inte ens tror på det själv liksom? Det där får Niklas ta hand om, om Oswald delar med sig om sina mörkrädslefantasier när han blir större kommer det sluta med att jag inte heller kan sova.

Veckiga armar

Alltså. Oswalds knubbiga arm när han sover ger mig stora kärleksgråtklumpar i halsen varenda natt.

Och sen om han är sådär vidare späd kan ju också diskuteras

Och när vi ändå är inne på det där. Vad säger det egentligen om mig som förälder när jag måste springa in och kolla att ungen verkligen lever fortfarande när han sovit snällt i sin egen säng i en hel timme?

Det är efter klockan tio på kvällen och han är inte förbannad över att han inte har min bröstvårta i munnen? DET MÅSTE VARA PLÖTSLIG SPÄDBARNSDÖD!

Det konstant dåliga samvetet

Det absolut sämsta med att ha blivit förälder tycker jag definitivt är att jag har konstant dåligt samvete, till och med dåligt samvete för saker som inte ens har hänt ännu. Dåligt samvete för att jag inte är tillräckligt påläst, dåligt samvete för att jag är inkonsekvent (mot en femmånadersbebis som antagligen inte ens fattar tillräckligt mycket för att lida av det) och för att jag inte hittar på tillräckligt mycket bra bebisaktiviteter och inte är ute tillräckligt mycket. Dåligt samvete över att jag inte fått Oswald att äta ordentligt när han äter riktig mat för det är ju bara två månader kvar tills tanken är att Niklas ska vara hemma istället för mig, dåligt samvete för att jag inte orkar stanna och ta på Oswald vantarna varje gång han sliter av sig dem (ca varannan minut) när vi är ute med vagnen så han får ligga där och frysa om fingrarna och dåligt samvete för att jag inte städar ordentligt eller packar upp de sista flyttlådorna som står i hallen vilket ju inte har något att göra med barnuppfostran egentligen men jag får dåligt samvete av det ändå.

Grejen är ju då att det inte slutar där. Jag har dåligt samvete i förskott för att min inkonsekvens kommer leda till dåligheter när Oswald är större och inte har lärt sig sova i sin egen säng för att jag inte klarar av att lyssna på det, att han kommer bli bortskämd för att jag inte kommer fatta när han är för stor för att få som han vill bara för att han skriker, dåligt samvete för att jag kanske inte var tillräckligt gammal och vis för att bli mamma egentligen, dåligt samvete för min kassa personlighet och för att den kommer gå ut över ungen och så vidare och så vidare.

Men liksom. Det löser sig väl? Hur dåligt kan det bli? Kan man inte bara liksom... chilla och ta saker som det kommer och så löser det sig ändå? Det borde väl kunna gå. Men det känns verkligen inte så faktiskt.

Men alltså. Så farligt vanvårdad ser han väl inte ut att vara?

Veckan som gick

Jaha nu har det blivit ovanligt lite bloggande till och med för att vara från mig. Senaste bloggartrenden verkar vara att visa upp sina mobilbilder och jag tänkte att jag inte skulle vara sämre! Garanterat fria från iPhonefilter med hög kontrast.


Vi matchade en dag. Suddiga och randiga.

Oswalds heta strumpor.

Oswald hatar vantar, de suger och ska av. Helst ska de kastas ur vagnen också.

Jag tyckte det var kul, stäm mig.

Gulliga killar på promenad.

Jag och Kajsa åkte till Stockholm och gick på secondhandaffärer i mängder. Vi hittade ingenting alls nästan förrän vi kom till Beyond Retro i Zinkensdamm, där hittade jag två klänningar och Kajsa två par byxor och en blus. Bra ställe!

Sen var vi på Sivletto och gick på hårläggningskurs! Här kan ni läsa mer om det. Såhär såg Kajsas hår ut efter att jag fixat med det, fast det var mest instruktören som fixade om jag ska vara helt ärlig. Jag fick också använda en locktång för första gången i mitt liv, det närmaste jag kommit tidigare är att jag fönade mitt hår tre gånger när jag bodde hemma hos mamma och pappa och hade tillgång till mammas hårfön. Inte så bevandrad inom sånt där med andra ord.

Oswald pinup-posar i sin rutiga flanellskjorta.

Ett fint spindelnät med is och dagg.

Oswald är het i wifebeaterbody (mama-beater?). Han har plåster på benen för han hade fått sin femmånadersvaccination.

Mina nuvarande favoritklänningar (även de enda jag får plats i eftersom jag fortfarande bara äter kakor och aldrig motionerar, eller jo jag är faktiskt ute med Oswald minst en lång promenad om dagen men det hjälper då inte stort) en prickig, en randig och en typ rutig. Har inte haft tillfälle att använda någon av dem eftersom de inte är så amningsvänliga, men i vår så. En fot syns också längst ner ser jag.

Krälaren

Alltså... För att inte kunna krypa så tycker jag han är himla rörlig. Lade honom på mitten av filten, alltså där mjukisboken ligger nu, fast med fötterna åt höger från kameran sett, med gymmet över honom. Gick och hämtade en tidning i sovrummet och när jag kom tillbaka hade han snurrat runt ett halvt varv... Och tagit gymmet med sig! Ofta springer han liksom runt sig själv eftersom han inte riktigt orkar flytta på huvudet utan liksom sprattlar med benen så han rör sig runt i en cirkel. Typ som den där roboten i Liftarens guide till galaxen som hade fastnat med ena benet och gick runt runt i cirklar, om jag inte minns helt fel...

Mysmorgon

Idag har Oswald och jag mysmorgon. Niklas har jobbat natt så han ligger och sover men Oswald ligger och flyttar på sitt gym (det är hans nya grej, att flytta på det fram och tillbaka med fötterna och händerna - ibland lyckas han flytta det så han kan äta på det, då är lyckan gjord!) och jag läser bloggar och äter yoghurt. Igår skrev jag klart en hemtenta som jag borde gjort i våras men inte orkade med under graviditeten, så nu känner jag mig väldigt nöjd med mig själv! Hoppas den blir godkänd bara, mitt stora problem med att skriva saker till skolan är att jag har väldigt svårt för att skriva seriöst. Det hoppar helst in annat också liksom. Men nu är jag i alla fall ledig och Oswald och jag ska klä på oss och gå ut på förmiddagspromenad! Hej på er.

Peppa lite

Hörnini. Jag följer en blogg som tillhör tjejen som har webbutiken Quietland. Där säljer hon fantastiskt fina smycken. Hon verkar superdeppig och stressad och jag blev så ledsen när jag läste om hur besviken hon är på sin dröm att vara egen företagare så jag tänkte att jag skulle skriva ett inlägg om hennes butik och visa några av mina favoriter av hennes smycken. På så sätt tipsar jag ju andra så hon kanske får lite fler besökare i sin shop och ger en komplimang eftersom jag talar om att jag tycker hennes grejer är fina. Kan inte ni som har lust göra likadant? Så kanske hon blir lite gladare om hon ser att hon får fler besökare och kanske fler ordrar. Det är ju så folk brukar göra med tävlingar och sådär för att få fler besökare, man har större chans att vinna om man länkar i sin blogg. Fast här är det ingen tävling utan bara försöka-vara-snäll.

Nu kanske jag verkar lite konstig men jag kände liksom bara när jag läste om att hon var ledsen att jag ville göra henne gladare på något sätt. Här kommer mina favoriter i alla fall!

Flaskposthalsband

Luftballonghalsband

Symaskin


Nyckelörhängen

Minibaskrar

www.quietland.se är alltså adressen!

Oswalds nya kläder

Det blir mest bilder nu känns det som men det kan ju också vara kul. Ju. Här kommer Oswald i sina sprillans nya kläder som han var och shoppade igår.

Så himla fin body från H&M. Lite puff'ärm var det märkte jag när vi kom hem som inte är så supersnyggt kanske men mönstret är helt bedårande med små små fåglar på. Dör av gulligheten.

En enda önskan

Jag har en enda önskan just nu. Att även mina bilder som står på högkant ska bli 400 pixlar breda, som de horisontella. Har försökt hitta var man skriver in det i koden till designen på min blogg i en timme. Hittart inte.

Okejdå jag önskar två grejer, jag önskar även att Oswald ska vilja sova utan att hänga från min bröstvårta men det verkar ouppnåeligt i dagsläget...

Favoriter

Min favoritbebis och min fånigaste pose

Min och Oswalds favoritpappa

Oswalds favoritpose

Oswalds favoritbok, hjulen på bussenmjukisbok

Min och Oswalds favoritkajsa!

Saker jag inte uppskattar del 1

Min katt har en facebook. Jag uppskattar ICKE när folk som inte är vän med mig vill bli vän med honom, det har jag kanske nämnt förut. En annan sak jag inte heller uppskattar är när folk bjuder in Katten Kirk men inte mig på fester och dyl. via facebookevents. NICHT OK, okej?

(iofs kanske jag får skylla mig själv - vem vill hänga med nån som gjort en facebook åt sin katt liksom?)

Typ som när ens gravida fru dör för att man råkade strypa henne med sina mörka sithkrafter ni vet

Om det här var jag när Katten rev sönder min deklarering:



Så var det här jag när jag nyss skulle poppa popcorn och LOCKET TILL POPCORNBURKEN FASTNADE!!!!!!!!

Men jag fick loss det sen så det löste sig.

Sin första potatis

Min syster Cecilia tycker att det äckligaste som finns är ungar med mat över hela ansiktet och det dummaste som finns är folk som skickar bilder på sina tomtegrötskladdiga ungar som julkort. Jag tycker också det är lite dumt för jag inser att det nog bara är vi som är föräldrar åt de små åbäkena som tycker de är gulliga med potatismos runt hela munnen. Men skitsamma, här har ni Oswald med ansiktet fullt med potatis vid sin första riktigare måltid. Han hälsar att det var rätt gött.

Varsågoda.