Kom och köp osv

Här lägger jag upp lite traderaauktioner nu och då, kan ju vara värt en titt. Just nu en blommig klänning och en leopardkofta (Niklas höll på att reta ihjäl mig för min andra leopardkofta som jag sålde för nån vecka sen, får försöka skicka iväg den här innan han märker att jag har en till) ligger uppe och snart ska jag lägga upp en rutig skjorta med tv-spelsdetalj och ett par pianohängslen. Det ni!

För att det inte ska bli för mycket reklamkänsla tänkte jag även lägga upp en bild på min gulliga unge när han ser ut som om han dansar fram som Frank Sinatra och Gene Kelly i On the Town eller nåt.


Nu (har försökt ladda upp bilden skitmånga gånger men den blir randig hur jag än gör, sorry...)


I framtiden (förhoppningsvis)

Ett verkligt/overkligt problem

Alltså det här med kommunikation via internet vs telefon och irl. Vad är reglerna egentligen? För ett tag sen när jag klagade över en kompis som aldrig svarade på sms för att han inte hade några pengar på telefonen (hallå vem har ens kontantkort i dagens upplysta samhälle?) för en annan kompis så föreslog jag att den icke-sms-svarande kompisen väl kunde svara via facebook eller nåt om han nu inte kunde svara via sms. Då påstod hon att man inte gör så för att man tydligen inte blandar olika sätt att kommunicera på - t.ex. var det inte okej att diskutera saker man diskuterat på nätet irl. Idag blev jag påmind om detta på något vis och frågade Niklas, som höll med min kompis som inte var för blandning av internet och irl. Jag har helt missat detta och fattar ingenting, VARFÖR? Och var går egentligen gränsen?

Om man stämmer träff via nätet och sedan dyker upp på rätt plats vid rätt tid, är inte det ett slags referens till en tidigare internetkonversation? För ett tag sen skickade Niklas länkar på några snygga affischer till mig på Facebook, måste vi diskutera huruvida vi ska köpa dem till nya lägenheten via mailfunktionen på Facebook nu? Om vi köper dem, får jag kommentera huruvida de passar i vardagsrummet eller ej irl, och hur gör vi om vi ska gå och köpa ramar till dem, ska vi stå inne på Gallerix och diskutera olika kulörer och tjocklekar via facebook i mobilen ELLER? VA!

Nu får sommaren vara slut gärna

Det är ju knäppt det här med årstider, man kan längta ihjäl sig efter dem men när det gått några veckor ledsnar man och börjar längta efter nästa. Just nu är jag less på att svettas och längtar efter att dra på mig kappa och halsduk. Den här till exempel:






Fast i den gröna färgen! Den skulle vara himla snygg mot min nygamla, väldigt hennaröda hårfärg. Och min gula mössa. Lika bra att passa på att ha snygga vinterkläder tills man får byta dem mot termobyxor för att kunna vara med och bygga snögubbar och åka pulka och sådär. Vilket jag i och för sig är sjukt pepp på nu när jag tänker efter.



När vi ändå snackar Asos (som kappan är ifrån) är ju de här dödsgulliga också.

Lite hjälp

På grund av att min syster fått jobb utomlands kan hon tyvärr inte ha kvar sin lilla hund Polly och bad mig fråga på bloggen om det är någon som kanske möjligen skulle vilja ha en hund, eller känner någon som kan vara intresserad.

Polly blir ett år den 6 augusti och är en blandning av Chihuahua och Dvärgpincher. Hon är väldigt intelligent och lättlärd och behöver komma till någon som är intresserad av att träna mycket lydnad och kanske till och med agility eller liknande då hon dels älskar att vara duktig men också har ett stort behov av stimulans. Hon har hos min syster mest sprungit ute och lekt lite hipp som happ, och även om hon tycker det är superkul så skulle hon behöva lite mer hjärngympa. Även om hon är liten så orkar hon även gå långa promenader om man gillar det, vilket kanske inte alla små chihuahuor skulle palla.

Polly är en oerhört tillgiven hund när man väl vunnit hennes hjärta, även om hon kan vara lite reserverad till en början. Hon älskar att sitta i knät och "vara med" och bli klappad och gosad med. Viktigt är dock att hon inte är överförtjust i barn, så hon skulle nog helst vilja komma till en barnlös familj. Då Polly är lite ängslig av sig söker hon en lugn och konsekvent matte eller husse med hundvana och gott tålamod.

Om du är intresserad eller känner någon som är, kontakta mig på imraimraimra(at)hotmail(punkt)com, så skickar jag dig vidare till min syster!

Två helt olika händelser precis samma dag

1. Jag känner att det är blött på min mage (som för övrigt pryds av min alldeles nytvättade kjol). Det visar sig att Oswald passat på att tömma blåsan lite medan han äter. Problemet är bara det att valda delar av hans junk på något vänster hamnat utanför blöjan - som för övrigt, till skillnad från mina och Oswalds kläder, är alldeles torr.

2. Vaknar upp från min lilla eftermiddagslur med Oswald liggandes på min mage. Oswald håller också på att vakna och tittar yrvaket med stora blinkande, lite vindögda, ögon på mig. Och spricker upp i sitt allra vackraste, mest tandlösa leende. Det beror säkert på att han grimaserar lite åt magknip eller nåt sånt, men det känns verkligen som om det är riktat till mig och han är riktigt glad att se mig. Det känns som att ha en sol i magen ungefär.

Bebishångel

Idag har jag och Oswald varit i Mantorp och Oswald har varit supergnällig. Eller, först sov han bara hela tiden, sen vaknade han och var fly förbannad och ville inte sluta skrika, ens när jag sjöng Macho Man för honom (ni vet Village People-låten, Oswald gillar den av någon anledning och brukar lugna sig om man sjunger den och gör en liten dans till).

Cecilia, min syster, skulle hålla honom och han började skrika igen, då lyfte hon upp honom mot ansiktet och skulle pussa honom. Varpå han sög tag i hennes läppar och började suga på hennes mun! Jag kan avslöja att när han försöker dia på något, varesig det är bröstvårta, finger, armbåge eller i det här fallet, mun, så känns det lite som att stoppa sagda kroppsdel i en dammsugare ungefär. Det är också, precis som med dammsugare, lite knepigt att komma loss.

Vänta bara tills Oswald blir femton och vi kan påminna honom om gången han hånglade upp moster Sillan. Det kommer han få höra så länge han (eller åtminstone jag) lever.

(Oswald när han var tre veckor gammal. Innan ni anmäler mig till socialen för att jag fotograferar istället för att trösta min son när han storbölar så kan jag berätta att när jag tog upp kameran och tryckte av såg han glad ut...)

Avslappnad pose

Oswald har även hängt lite casual på Arbetets Museums fik med sin farmor, som bjöd på lunch. Jättetrevligt!

Föllsedag

Idag har Oswald och jag varit och firat Malins födelsedag, Niklas skulle också vara med men han var tyvärr tvungen att stanna hemma och testa det nya operativsystemet till Mac. Han hälsar att det var bra med ny snygg bakgrundsbild.

Emelie och Malin och något jordgubbsvin som jag gissar var äckligt, det låter äckligt med jordgubbsvin i alla fall. Jag drack dock ett glas mousserande rosévin, första alkoholen sen februari eller nåt. Klarar mig nog rätt bra utan kom jag fram till, så himla kul är det ju inte även om det var gott.

Joel och Philip. Nillan fastnade inte på bild.

Joel fick hålla Oswald, Oswald var lite skeptisk men helt okej nöjd.

Jag ville också vara med på bild, såhär ser jag ut nuförtiden om ni undrade.

Så många frågor. Vem hade dött, och hade personen i fråga dött klockan 19 eller stängde de kiosken kl 19? Och vem stavar dödsfall döttsfall egentligen?

VAD TRODDE DU?

Allsång på skansen: Ada har legat med...
Niklas: AMEEEH!!!

Allsång på Skansen: ...papiljotter i håret inatt..
Niklas: ...jaha...

Oswalds kanoner

Sorry att det bara är en massa bebistjat, men som mammaledig hänger jag ju bara med Oswald hela dagarna och sådär... I alla fall!

Imorse gick Niklas upp hyfsat tidigt och jag tänkte att Oswald och jag skulle somna om och ha sovmorgon. Det tyckte inte Oswald, kom igen mamma det är ju spark- och vifttajm nu sa han och körde sin morgongympa.

Sen la han sig i Niklas knä och flexade bicepsen.

Dagens Outfit

Jag känner mig fortfarande rätt sliten och inte särskilt snygg så därför får Oswald bidra med dagens outfit istället. Här klädd i sin mest fashionabla body från American Apparel, som han fick i födelsepresent av min vän Sara som jobbar i deras butik i Stockholm. Den matchades med mörkblå shorts och vita knästrumpor från H&M.


När vi var ute med vagnen passade han dock på att superpoopa, så nu ligger kläderna i tvättkorgen istället och Oswald fick byta om till sin stinkypyjamas och ligger nu och vilar sig på Niklas mage.

Lugnt och skönt

Det har ju blivit lite dåligt med uppdateringar här, trots att jag tillbringar oerhört mycket tid vid datorn. Detta beror på att jag tycker det är så sjukt jobbigt att skriva med en hand. En hand är också allt jag haft att bjuda på när det kommer till blogguppdateranden eftersom lille Oswald är så himla klängig och hungrig - vissa bebisar sover 20 timmar om dygnet, Oswald äter 20 timmar om dygnet. Nä det var en överdrift men ni fattar grejen.

Hur kommer det sig då att jag uppdaterar nu? Jo förstår ni, idag började jag och Niklas vårt senaste mission, nämligen projekt mata Oswald med nappflaska. Det är nämligen så att jag ska på bio på lördag och då vore det ju bra om Niklas kan mata Oswald ifall han blir akutgrinig, så vi har införskaffat mjölkersättning (jag har inte lyckats pumpa ut någon bröstmjölk åt honom) och en nappflaska som ska vara utformad för att sugtekniken ska vara så lik den bebisarna använder när de ammas som möjligt. Idag provade vi alltså det där med nappflaska för första gången, vilket gick mycket bra - så länge jag var den som matade. Oswald verkar associera Niklas så mycket till alla sina VARFANÄRMATEN-tantrums att han vägrade suga på flaskan. I min famn åt han dock tills han nästan kräktes... Nåja det kommer säkert lösa sig med tiden. I alla fall, sedan han fick sin nappflaskemat (och sedan lite vanlig tutt-mat för han var fortfarande lite hungrig) har han varit supersnäll och o-gnällig, och tänk, han somnade till och med i sin egen säng! Det är över en timme sen och han sover fortfarande, jag gråter nästan av lättnaden! Min och Niklas gissning är att han helt enkelt inte blir riktigt mätt på bara bröstmjölk, så vi ska testa att mata honom med flaska en gång om dagen utöver att jag ammar honom resten av dygnet.

I alla fall, tänk att det kan vara en sån lättnad att få använda båda sina händer! Jag har både diskat och ätit kvällsmat i lugn och ro och dessutom nu också bloggat. Fortsätter det såhär kanske jag till och med kan städa upp i det här råtthålet som fått växa igen successivt sedan vi kom hem från BB. Hoppas ni har saknat mig!

Hets

Att vara ensam hemma med bebis är krångligare än man kan tro. Hann precis koka nudlar medan Oswald sov, när de var klara hade han dock vaknat och ville äta, när han var klar en knapp timme senare var nudlarna jävligt kalla men det gjorde inget för jag var så sjukt hungrig att jag kunnat äta grus typ. Slängde precis i mig nudlarna och javisst, nu började han skrika igen! Behöver jag ens nämna att jag inte hunnit klä på mig ännu? Tur att Niklas slutar jobba snart...

Övning ger färdighet

Häromsdagen övade Oswald sig på att stoppa in en hel knytnäve i munnen, det gick sådär.

Mer om barnafödandet

Tack för alla gratulationer och lyckönskningar! Som svar på Elins fråga så kom Oswald, som han ska heta, lite tidigt - vill minnas att det var 37+4. Det normala ska ju vara vecka 38-42, så så himla tidig var han inte, bara det att förstföderskor i allmänhet går över tiden och endast 5% av ungarna kommer ut i vecka 38, eller nåt sånt. Det var lite problematiskt när vi kom till förlossningen eftersom det kändes som att all personalen bara upprepade att det inte var dags i och med att det var första barnet, de ville inte riktigt tro på att vattnet hade gått till exempel utan var tvungna att göra en grymt smärtsam undersökning för att dubbelkolla till exempel.

Naturligtvis gjorde de bara sitt jobb men det kändes ju liksom lite frustrerande för mig eftersom jag ju dels hade känt på mig att han skulle komma tidigt hela tiden och jag var helt övertygad om att jaha, nu kommer bebisen. Klart att de vet bäst men för mig var det liksom så himla självklart att det var dags så för mig kändes det nästan som att de trodde att jag var nån slags barnafödarhypokondriker.

Naturligtvis är man inte på sitt bästa humör när man ska föda barn, men jag är lite besviken över min upplevelse på förlossningen - jag kände mig ifrågasatt och dessutom som en besvärlig patient när jag frågade och var orolig - det känns ju som att det ska vara ganska vanligt bland förstföderskor, speciellt de som, som jag, blivit överraskningsgravida och fått reda på det sent i graviditeten. Naturligtvis är det vardag för alla barnmorskor och undersköterskor på förlossningsavdelningen, men för de som kommer in och föder är det ju kanske en av de största händelserna i ens liv, och för den skull också en av de läskigaste. Det tycker jag inte personalen riktigt tog hänsyn till eller vad man ska säga, och det gjorde mig besviken. Barnmorskan som var med när Oswald kom ut var dock jättebra och fin, så där hade vi i alla fall tur!

Jag vet att jag har flera läsare som är lite nyfikna på det här med graviditet och barnafödande och om ni vill fråga saker om min upplevelse så är ni jättevälkomna! Jag tar inte illa upp och om det är nåt jag inte vill besvara så låter jag helt enkelt bli såklart.

Här kommer lite mer bilder för att jag inte kan låta bli att skryta med min supergulliga pruttmaskin:

Oswald visar hur skåpet ska stå.

Pruttminen.

I brist på BD-bebiströjor får han nöja sig med Panda Power så länge!

Sk babylycka

Hej hej, nu har det dröjt igen men det har varit lite fullt upp. Först var jag i Mantorp och var hund- och hästvakt en dryg vecka och sen hux flux tisdagen den 7e juni bestämde sig min och Niklas bebis för att titta ut. Vi fick komma hem ifrån BB igår och nu tänkte vi chilla järnet ett bra tag framöver. Bloggningen kommer nog fortsätta vara dålig dessvärre men tror ni har förståelse för det va.

I tisdags vaknade jag vid sju av att det liksom knäppte till i ryggen, gick på toa och noterade att jag hade en konstig flytning som kanske kunde vara slemproppen, gick och la mig igen och sa inget till Niklas för jag tyckte det var onödigt att stressa upp honom i onödan. Hade lite ont men mest som kraftig mensvärk. Tre kvart senare reste jag mig dock upp och då gick vattnet, tänk Sagan om de två tornen-filmen när enterna bah RELEASE THE RIVER!!!!. Så var det typ. Vi åkte in framåt eftermiddagen men blev hemskickade igen, kom tillbaka någon timme senare och då var det öppet 7 cm och försent för epidural och bara att vänta och vänta på att det skulle bli färdigöppet. Väl där ville bebisens huvud inte riktigt peka åt rätt håll, så vi väntade och väntade tills klockan blev elva på kvällen och barnmorskan sa att nu tusan kör vi hära, och jag sa att jahapp då ser vi till att han är ute innan det blir imorgon, för jag var så förbannat trött och ville bara få sova nån gång (bästa motivationen, skit i ungen liksom jag vill sova) och mycket riktigt, 23:36 den 7 juni föddes vår lille larvige bajsmaskin till son, 51 cm lång och 3605 gram tung, eller lätt kanske.

Vi är förstås så himla stolta och glada och det där skitlarviga som alla säger om att man inte kan fatta hur fantastiskt det är att bli förälder och hur mycket man älskar sin unge är förstås helt sant och nu går jag över i det lägret som hävdar det hela tiden och de som inte har barn blir skitirriterade på.

Världens snällaste kille

Ibland undrar jag vad jag gjort för att förtjäna en så himla snäll kille som jag har, men mitt bästa tips för att skaffa en är att råka bli gravid med killen i frågas barn, det gjorde susen för mig nämligen.

Igår när jag kom vaggande genom Norrköpings hemskaste ställe, nämligen det s.k. Ströget i Spiralengallerian, halade Niklas fram ett paket som jag fick med motiveringen att jag "varit duktig", som innehöll sommarens muminmugg, med Lilla My som blåser såpbubblor! Hur gullig får man vara? Förutom det fick jag dessutom fyra liter av mitt favoritiste från Lidl, vilket måste ha burit honom hemskt mycket emot att gå och köpa eftersom han hatar Lidl så mycket. Gulle-Niklas!

Vad jag gjort som varit duktigt har jag ingen aning om, det var nog lite av en överdrift kanske. Jag blev himla glad i alla fall.

Glamour

Jag är gravid i åttonde månaden. Det innebär att när jag t.ex. varit i skolan i endast två timmar tar jag spårvagnen hem från campusbussen (en kvarts promenad ungefär i mestadels nedförsbacke som jag inte orkar gå), äter middag, tar på mig pyjamasbyxor och stupar i säng iklädd, förutom pyjamasbyxor, magtröja eftersom jag blivit så tjock att mina vanliga tshirts inte längre täcker magen. På nattduksbordet har jag för övrigt förberett med fjärrkontroller och en banan och en låda körsbärstomater om jag blir mer hungrig, första säsongen av Glee (som jag fick av Niklas i födelsedagspresent mot att jag lovade att inte tvinga honom att kolla på det med mig något mer) i dvd-spelaren, min stickning och laptopen. En av fjärrkontrollerna hade ramlat ner på golvet under en stol och var ett smärre helvete att få rätt på för övrigt.

Sen att jag ändå måste kliva upp hela jävla tiden för att kissa är en annan sak. En kateter och min kväll hade varit fulländad.

Saker jag ska tänka på om jag blir gravid nån mer gång, del 1

I förrgår kväll klippte jag tånaglarna. Det tog en halvtimme och magen blev så ihopklämd och sur att jag känt mig spyfärdig sen dess. Så nästa gång ska jag låta naglarna växa fritt när jag är i åttonde månaden eller anlita någon stackars jävel och ge den jävligt mycket betalt för besväret.

har ni tänkt på en sak?

Idag har jag gått in i vecka 35 av graviditeten och insåg att SHIT det är ju ingen tid kvar knappt! Jag har av någon anledning hela tiden varit övertygad om att ungen kommer titta fram i vecka 38-39 nån gång, vilket är supersnart. Ju. Så nu är jag lite extra peppad på att bli klar med mitt jäkla skolarbete så jag kan få koncentrera mig på att vara tjock ett litet tag innan den tittar ut. Apropå tjock är jag helt galet rund nu, Niklas höll på att skratta ihjäl sig åt mig häromdagen när jag skulle vinka åt nån och liksom inte sträckte ut handen tillräckligt långt från magen så den jag vinkade till omöjligt kan ha sett det eftersom magen var i vägen. Har inga bra bilder att tillgå dock, jag tror att jag kommer gräma mig jävligt mycket över att jag inte sett till att få ordentliga bilder på magen under graviditeten faktiskt. Men det känns ju så himla töntigt att be folk ta kort på en, plus att alla är så jävla korta och tar kort lite nerifrån så jag ser ut som en gammal padda i ansiktet så jag blir bara sur ändå. Nåja, det är i alla fall meningen att det här ska förklara att det blir lite dåligt uppdaterat även i fortsättningen då jag ska försöka få lite eld i baken med skolarbetet. Vi får se hur det går.

Gölligt värre

Ibland önskar man ju att man var pytteliten så man fick ha sånt här gulligt!

Best of Lidl

När jag flyttade till Norrköping bodde jag först i en lägenhet i ett fruktansvärt deprimerande betongklumpshus som kallas för Muren, i en etta med grå tapeter och utsikt över Lidls parkering. Det var lite deppigt kan man säga. Under det dryga året jag bodde där lärde jag mig dock att älska Lidl, så igår tog jag med mig en ytterst motvillig Niklas till Lidl på Lindövägen för att handla mina favoritlidlgrejer - fetaost, mozarella, fryspizza och iste med persikosmak (glömde köpa frysta bär till smoothies de är också bra). Niklas led helvetets kval när han insåg att han glömt ta med sig sin tygpåse och blev tvungen att bära hem grejerna i en Lidlkasse (jag har börjat utnyttja det här med att folk av någon anledning inte tycker att gravida kan bära saker) men jag var hemskt nöjd. Det är jag förresten fortfarande när jag sitter och dricker mitt Lidliste efter att ha satt i mig fetaostäggröra till brunch.

Resten av Lidls sortiment är dock inget vidare, förutom sötlakritsen och chipsen, bara så ni vet.

/Lidlspecialist_2011

Trött

Jag tvekade lite innan jag valde att faktiskt publicera det här eftersom det kanske är lite för självutlämnande och eftersom jag ju i vanliga fall håller en ganska positiv (om än bitter) ton i bloggen. Men det ska väl faktiskt vara någorlunda trovärdigt och skildra verkligheten och inte bara vara kul antar jag.

Nu börjar jag bli trött på att vara gravid faktiskt. Jag har ju på ett sätt haft lite tur som liksom inte varit medveten om graviditeten, den blev ju liksom himla mycket kortare i och med att jag inte fick reda på det förrän mer än halva tiden gått. Men nu börjar jag bli less. Jag har haft tur med det fysiska också peppar peppar, jag har inte haft några problem med foglossning eller något sådant än så länge, jag mådde ju väldigt illa under en ganska lång period, typ tre-fyra månader tror jag men annars har det varit lugnt. Så jag har haft tur i jämförelse med hur många andra haft det.

Nu börjar jag som sagt bli trött på det här dock. Jag blir stel och får ont när jag sitter länge men orkar inte röra på mig så mycket heller, en 20-30 minuters promenad är ganska precis vad jag klarar och då somnar jag nästan så fort jag kommit hem igen och framför allt har jag sådana jävla humörsvängningar. Idag har jag gråtit hela förmiddagen och jag är så fruktansvärt lättirriterad att jag nästan undviker att umgås med folk för att jag är rädd för att bli på dåligt humör.

Samtidigt som jag börjar längta efter att slippa vara gravid så är jag livrädd för att ungen ska komma ut, nu är jag i vecka 34 och det vanligaste är som ni säkert vet att ungen kommer i vecka 38-42. Det är jättesnart och jag känner mig inte det minsta redo just nu. Jag känner mig bara tjock, rädd och så fruktansvärt jävla trött.

Katten Kirk approves

Helt okej tycker Katten, vi funderar på att gå ut på promenad med vagnen, ska bara hitta hans lilla babymössa först bara.

Abandonment issues kallar de det på engelska

Katta Kvack skriver om bloglovinstatistik som dalar och jag får fullfjädrad panik - blotta tanken på att nån skulle avfölja mig fyller mig med absurda panikkänslor. Jag har varit lite chockad över att jag fått nya följare på senaste tiden trots att jag varit så dålig på att uppdatera, men har liksom inte ens tänkt på att nån skulle kunna avfölja mig! Jag är ledsen allihopa men nu är ni med här och får aldrig sluta läsa för då gör jag kanske något överilat - LÄMNA MIG INTE FÖR GUDS SKULL! Jag lovar att vara roligare än någonsin och uppdatera precis lagom mycket, inte så mycket att det blir för mycket när man inte orkat logga in på ett tag men inte så lite att det inte är nån idé heller. På heders, bara ni inte överger mig!

Avundsjuk

En av mina favoritbloggar är Helmi Otsalla (vilket för övrigt enligt google translate betyder pärla i pannan), det är typ den enda bloggen jag följer bara för att titta på bilderna (jag kan inte finska så jag kan inte läsa vad hon skriver ändå) för hon har så himla snygg klädstil, den perfekta blandningen av nytt och gammalt typ. En grej som dock stör mig är att hon har den perfekta broschen. Jag hade ingen aning förrän jag såg den i hennes blogg, men det är precis en sån som jag velat ha i hela mitt liv ungefär. Nä inte riktigt, men jag har länge velat ha en bisarrt stor guldig brosch och en vacker dag la hon upp en bild på sig själv när hon har på sig den perfekta guldiga gigantiska broschen. Sen dess har det liksom varit lite bitterljuvt det här med att gå in på hennes blogg, för risken finns ju att man får den perfekta broschen upptryckt i synen och dör av avundsjuka. Nu kanske ni tycker att jag borde ha viktigare saker att tjura över, och det har ni alldeles rätt i. Men jag kan ändå inte låta bli att gräma mig faktiskt.

Annars tipsar jag om Håkan Hellströms cover på Joni Mitchells Both sides now, Båda sidor nu. Gammalt men jag hade missat den, råkade klicka på den på Spotify av en slump häromdagen och nu lyssnar jag helst inte på nåt annat faktiskt.

Du är värd mer än allt fåglarna samlat

Tyvärr blev bebisens första konsert inte Håkan Hellström eftersom jag inte hade råd att gå dit, men den ska i alla fall vara snygg i sjömanskostym det är ett som är säkert.

Och så en bild på Katten för att han är gullig bara. Hans larviga vita ögonbryn liksom!

Superviktigt

När jag var liten och glömde bort vad jag skulle säga sa alltid min farmor att om jag inte kom ihåg det så var det säkert inget viktigt - är inte det en hemsk sak att säga egentligen? Naturligtvis var kanske inte mina redogörelser för vilken Thundercat jag helst skulle vilja vara inte så himla viktigt i relation till svält och död eller ens vart bilnycklarna egentligen tagit vägen och hur vi skulle ta oss hem om de inte dök upp, men det känns ju lite opedagogiskt och taskigt faktiskt.

Vrålåket

Så himla nöjd! Den skramlar rätt mycket och luktar lite ättika men annars är den faktiskt helt perfekt!

Väskfantast

Förr köpte jag skor maniskt, nuförtiden blir det mest väskor av någon anledning. Den här köpte jag på en secondhandaffär i Mjölby i helgen för 30 kronor, det är grejer det.

Det visade sig att den var perfekt att stoppa stickningen i! Grejt.

Valross på ben

En grej jag är supernöjd med just nu är att min säng äntligen har ben. Sen jag flyttade till Norrköping (för 2,5 år sedan ungefär) har jag nämligen haft madrassen liggande direkt på golvet eftersom jag helt enkelt inte hittat nån sängstomme som passat och inte heller hittat några ben som jag trott funkat, eftersom det är en 40 år gammal säng som inte är ifrån IKEA liksom. På senaste tiden har det hela dock blivit lite ohållbart eftersom jag inte kunnat ta mig i och ur sängen på ett normalt sätt eftersom jag blivit så himla tjock. Tänkte först skriva att ni skulle sett mig, men vid närmare eftertanke så är jag rätt nöjd med att ni INTE sett det faktiskt. Tänk er en valross som försöker ställa sig upp och ha stjärtfenan som fötter typ.

I alla fall så kom pappa och hjälpte mig med detta i helgen, och det visade sig vara mycket enklare än vi någonsin tänkt oss! Vi köpte helt enkelt IKEA-ben som pappa täljde till så de passade i fästena, såhär i efterhand känns det ju idiotiskt att vi inte gjort det tidigare när det nu gick så himla enkelt, men det vet man ju inte förrän efteråt. I alla fall, jag är supernöjd och satte dit sängkappan jag köpte för typ ett år sen när jag bestämde mig för att jag var tvungen att fixa det här på nåt himla vänster, och bytte till mina favoritlakan med pudlar på. Och nej, jag stryker inte mina sängkläder, eller mina kläder heller för den delen, strykning är det tråkigaste jag vet.

Katten är också supernöjd med saker och ting, han kan nämligen gömma sig under sängen nu och ligga i bakhåll och sätta klorna i fötterna på intet ont anande stackare som går förbi. Han tycker också av någon anledning att sängen är mycket bekvämare att sova i så jag har fått krångla en hel del för att ta mig i och ur sängen ändå för att undvika att mosa honom, men tja. Man kan inte få allt här i världen!

På panelen hänger en massa kläder som jag längtar efter att kunna använda igen när min midja kommer tillbaka. Speciellt den gula klänningen från Modcloth som jag inte fått använda ännu.

Supervuxenpoäng!

Måste dyka in igen bara för att tala om att jag köpt en barnvagn! Eller nä, egentligen inte för än är den inte köpt och det är Niklas som betalar eftersom jag är luspank, men ändå! Jag har fixat i alla fall, nu kommer jag vara superspänd tills Niklas kommer hem med den från Malmö  på torsdag, då jäklar kommer ni få se bilder kan jag ju tala om! Inte en enda punkt i detta inlägg, bara utropstecken, kanske säger lite om hur galet uppspelt jag är över detta, haha!

Vad jag haft för mig sen sist

Om det är något jag lärt mig av det här med att blogga så är det att aldrig lova att uppdatera bättre. Här får ni se lite vad jag och Katten haft för oss på senaste tiden bara.

Katten har spanat genom fönstret för nu är det så fint väder att fönstret måste vara öppet för att det ska vara uthärdligt att vara i vår lägenhet.

Jag har mest varit på landet och njutit av vårsolen.

Och vitsipporna.

Och hängt med Lynn.

Sen har Fanny ätit veggieburgare

och så var vi och såg Emil Jensen i Linköping. Det var jättefint!

Jag har även bakat en tårta åt Niklas för han fyllde år. Det är den första tårtan jag bakat någonsin och den blev ganska fin faktiskt!

Sen har jag även börjat sticka och pratat med studievägledare men det kan vi ta en annan gång.