fredag 17 juni 2011
torsdag 16 juni 2011
Mer om barnafödandet
Tack för alla gratulationer och lyckönskningar! Som svar på Elins fråga så kom Oswald, som han ska heta, lite tidigt - vill minnas att det var 37+4. Det normala ska ju vara vecka 38-42, så så himla tidig var han inte, bara det att förstföderskor i allmänhet går över tiden och endast 5% av ungarna kommer ut i vecka 38, eller nåt sånt. Det var lite problematiskt när vi kom till förlossningen eftersom det kändes som att all personalen bara upprepade att det inte var dags i och med att det var första barnet, de ville inte riktigt tro på att vattnet hade gått till exempel utan var tvungna att göra en grymt smärtsam undersökning för att dubbelkolla till exempel.
Naturligtvis gjorde de bara sitt jobb men det kändes ju liksom lite frustrerande för mig eftersom jag ju dels hade känt på mig att han skulle komma tidigt hela tiden och jag var helt övertygad om att jaha, nu kommer bebisen. Klart att de vet bäst men för mig var det liksom så himla självklart att det var dags så för mig kändes det nästan som att de trodde att jag var nån slags barnafödarhypokondriker.
Naturligtvis gjorde de bara sitt jobb men det kändes ju liksom lite frustrerande för mig eftersom jag ju dels hade känt på mig att han skulle komma tidigt hela tiden och jag var helt övertygad om att jaha, nu kommer bebisen. Klart att de vet bäst men för mig var det liksom så himla självklart att det var dags så för mig kändes det nästan som att de trodde att jag var nån slags barnafödarhypokondriker.
Naturligtvis är man inte på sitt bästa humör när man ska föda barn, men jag är lite besviken över min upplevelse på förlossningen - jag kände mig ifrågasatt och dessutom som en besvärlig patient när jag frågade och var orolig - det känns ju som att det ska vara ganska vanligt bland förstföderskor, speciellt de som, som jag, blivit överraskningsgravida och fått reda på det sent i graviditeten. Naturligtvis är det vardag för alla barnmorskor och undersköterskor på förlossningsavdelningen, men för de som kommer in och föder är det ju kanske en av de största händelserna i ens liv, och för den skull också en av de läskigaste. Det tycker jag inte personalen riktigt tog hänsyn till eller vad man ska säga, och det gjorde mig besviken. Barnmorskan som var med när Oswald kom ut var dock jättebra och fin, så där hade vi i alla fall tur!
Jag vet att jag har flera läsare som är lite nyfikna på det här med graviditet och barnafödande och om ni vill fråga saker om min upplevelse så är ni jättevälkomna! Jag tar inte illa upp och om det är nåt jag inte vill besvara så låter jag helt enkelt bli såklart.
Här kommer lite mer bilder för att jag inte kan låta bli att skryta med min supergulliga pruttmaskin:
I brist på BD-bebiströjor får han nöja sig med Panda Power så länge!
lördag 11 juni 2011
Sk babylycka
Hej hej, nu har det dröjt igen men det har varit lite fullt upp. Först var jag i Mantorp och var hund- och hästvakt en dryg vecka och sen hux flux tisdagen den 7e juni bestämde sig min och Niklas bebis för att titta ut. Vi fick komma hem ifrån BB igår och nu tänkte vi chilla järnet ett bra tag framöver. Bloggningen kommer nog fortsätta vara dålig dessvärre men tror ni har förståelse för det va.
I tisdags vaknade jag vid sju av att det liksom knäppte till i ryggen, gick på toa och noterade att jag hade en konstig flytning som kanske kunde vara slemproppen, gick och la mig igen och sa inget till Niklas för jag tyckte det var onödigt att stressa upp honom i onödan. Hade lite ont men mest som kraftig mensvärk. Tre kvart senare reste jag mig dock upp och då gick vattnet, tänk Sagan om de två tornen-filmen när enterna bah RELEASE THE RIVER!!!!. Så var det typ. Vi åkte in framåt eftermiddagen men blev hemskickade igen, kom tillbaka någon timme senare och då var det öppet 7 cm och försent för epidural och bara att vänta och vänta på att det skulle bli färdigöppet. Väl där ville bebisens huvud inte riktigt peka åt rätt håll, så vi väntade och väntade tills klockan blev elva på kvällen och barnmorskan sa att nu tusan kör vi hära, och jag sa att jahapp då ser vi till att han är ute innan det blir imorgon, för jag var så förbannat trött och ville bara få sova nån gång (bästa motivationen, skit i ungen liksom jag vill sova) och mycket riktigt, 23:36 den 7 juni föddes vår lille larvige bajsmaskin till son, 51 cm lång och 3605 gram tung, eller lätt kanske.





I tisdags vaknade jag vid sju av att det liksom knäppte till i ryggen, gick på toa och noterade att jag hade en konstig flytning som kanske kunde vara slemproppen, gick och la mig igen och sa inget till Niklas för jag tyckte det var onödigt att stressa upp honom i onödan. Hade lite ont men mest som kraftig mensvärk. Tre kvart senare reste jag mig dock upp och då gick vattnet, tänk Sagan om de två tornen-filmen när enterna bah RELEASE THE RIVER!!!!. Så var det typ. Vi åkte in framåt eftermiddagen men blev hemskickade igen, kom tillbaka någon timme senare och då var det öppet 7 cm och försent för epidural och bara att vänta och vänta på att det skulle bli färdigöppet. Väl där ville bebisens huvud inte riktigt peka åt rätt håll, så vi väntade och väntade tills klockan blev elva på kvällen och barnmorskan sa att nu tusan kör vi hära, och jag sa att jahapp då ser vi till att han är ute innan det blir imorgon, för jag var så förbannat trött och ville bara få sova nån gång (bästa motivationen, skit i ungen liksom jag vill sova) och mycket riktigt, 23:36 den 7 juni föddes vår lille larvige bajsmaskin till son, 51 cm lång och 3605 gram tung, eller lätt kanske.





Vi är förstås så himla stolta och glada och det där skitlarviga som alla säger om att man inte kan fatta hur fantastiskt det är att bli förälder och hur mycket man älskar sin unge är förstås helt sant och nu går jag över i det lägret som hävdar det hela tiden och de som inte har barn blir skitirriterade på.
fredag 27 maj 2011
Världens snällaste kille
Ibland undrar jag vad jag gjort för att förtjäna en så himla snäll kille som jag har, men mitt bästa tips för att skaffa en är att råka bli gravid med killen i frågas barn, det gjorde susen för mig nämligen.
Igår när jag kom vaggande genom Norrköpings hemskaste ställe, nämligen det s.k. Ströget i Spiralengallerian, halade Niklas fram ett paket som jag fick med motiveringen att jag "varit duktig", som innehöll sommarens muminmugg, med Lilla My som blåser såpbubblor! Hur gullig får man vara? Förutom det fick jag dessutom fyra liter av mitt favoritiste från Lidl, vilket måste ha burit honom hemskt mycket emot att gå och köpa eftersom han hatar Lidl så mycket. Gulle-Niklas!
Igår när jag kom vaggande genom Norrköpings hemskaste ställe, nämligen det s.k. Ströget i Spiralengallerian, halade Niklas fram ett paket som jag fick med motiveringen att jag "varit duktig", som innehöll sommarens muminmugg, med Lilla My som blåser såpbubblor! Hur gullig får man vara? Förutom det fick jag dessutom fyra liter av mitt favoritiste från Lidl, vilket måste ha burit honom hemskt mycket emot att gå och köpa eftersom han hatar Lidl så mycket. Gulle-Niklas!
Vad jag gjort som varit duktigt har jag ingen aning om, det var nog lite av en överdrift kanske. Jag blev himla glad i alla fall.
torsdag 19 maj 2011
Glamour
Jag är gravid i åttonde månaden. Det innebär att när jag t.ex. varit i skolan i endast två timmar tar jag spårvagnen hem från campusbussen (en kvarts promenad ungefär i mestadels nedförsbacke som jag inte orkar gå), äter middag, tar på mig pyjamasbyxor och stupar i säng iklädd, förutom pyjamasbyxor, magtröja eftersom jag blivit så tjock att mina vanliga tshirts inte längre täcker magen. På nattduksbordet har jag för övrigt förberett med fjärrkontroller och en banan och en låda körsbärstomater om jag blir mer hungrig, första säsongen av Glee (som jag fick av Niklas i födelsedagspresent mot att jag lovade att inte tvinga honom att kolla på det med mig något mer) i dvd-spelaren, min stickning och laptopen. En av fjärrkontrollerna hade ramlat ner på golvet under en stol och var ett smärre helvete att få rätt på för övrigt.
Sen att jag ändå måste kliva upp hela jävla tiden för att kissa är en annan sak. En kateter och min kväll hade varit fulländad.
Etiketter:
bebisrelaterat,
Gråa skildringar av hopplöst elände
tisdag 17 maj 2011
Saker jag ska tänka på om jag blir gravid nån mer gång, del 1
I förrgår kväll klippte jag tånaglarna. Det tog en halvtimme och magen blev så ihopklämd och sur att jag känt mig spyfärdig sen dess. Så nästa gång ska jag låta naglarna växa fritt när jag är i åttonde månaden eller anlita någon stackars jävel och ge den jävligt mycket betalt för besväret.
Etiketter:
bebisrelaterat,
Gråa skildringar av hopplöst elände
söndag 15 maj 2011
har ni tänkt på en sak?
Idag har jag gått in i vecka 35 av graviditeten och insåg att SHIT det är ju ingen tid kvar knappt! Jag har av någon anledning hela tiden varit övertygad om att ungen kommer titta fram i vecka 38-39 nån gång, vilket är supersnart. Ju. Så nu är jag lite extra peppad på att bli klar med mitt jäkla skolarbete så jag kan få koncentrera mig på att vara tjock ett litet tag innan den tittar ut. Apropå tjock är jag helt galet rund nu, Niklas höll på att skratta ihjäl sig åt mig häromdagen när jag skulle vinka åt nån och liksom inte sträckte ut handen tillräckligt långt från magen så den jag vinkade till omöjligt kan ha sett det eftersom magen var i vägen. Har inga bra bilder att tillgå dock, jag tror att jag kommer gräma mig jävligt mycket över att jag inte sett till att få ordentliga bilder på magen under graviditeten faktiskt. Men det känns ju så himla töntigt att be folk ta kort på en, plus att alla är så jävla korta och tar kort lite nerifrån så jag ser ut som en gammal padda i ansiktet så jag blir bara sur ändå. Nåja, det är i alla fall meningen att det här ska förklara att det blir lite dåligt uppdaterat även i fortsättningen då jag ska försöka få lite eld i baken med skolarbetet. Vi får se hur det går.
lördag 14 maj 2011
onsdag 11 maj 2011
Best of Lidl
När jag flyttade till Norrköping bodde jag först i en lägenhet i ett fruktansvärt deprimerande betongklumpshus som kallas för Muren, i en etta med grå tapeter och utsikt över Lidls parkering. Det var lite deppigt kan man säga. Under det dryga året jag bodde där lärde jag mig dock att älska Lidl, så igår tog jag med mig en ytterst motvillig Niklas till Lidl på Lindövägen för att handla mina favoritlidlgrejer - fetaost, mozarella, fryspizza och iste med persikosmak (glömde köpa frysta bär till smoothies de är också bra). Niklas led helvetets kval när han insåg att han glömt ta med sig sin tygpåse och blev tvungen att bära hem grejerna i en Lidlkasse (jag har börjat utnyttja det här med att folk av någon anledning inte tycker att gravida kan bära saker) men jag var hemskt nöjd. Det är jag förresten fortfarande när jag sitter och dricker mitt Lidliste efter att ha satt i mig fetaostäggröra till brunch.
Resten av Lidls sortiment är dock inget vidare, förutom sötlakritsen och chipsen, bara så ni vet.
/Lidlspecialist_2011
måndag 9 maj 2011
Trött
Jag tvekade lite innan jag valde att faktiskt publicera det här eftersom det kanske är lite för självutlämnande och eftersom jag ju i vanliga fall håller en ganska positiv (om än bitter) ton i bloggen. Men det ska väl faktiskt vara någorlunda trovärdigt och skildra verkligheten och inte bara vara kul antar jag.
Nu börjar jag som sagt bli trött på det här dock. Jag blir stel och får ont när jag sitter länge men orkar inte röra på mig så mycket heller, en 20-30 minuters promenad är ganska precis vad jag klarar och då somnar jag nästan så fort jag kommit hem igen och framför allt har jag sådana jävla humörsvängningar. Idag har jag gråtit hela förmiddagen och jag är så fruktansvärt lättirriterad att jag nästan undviker att umgås med folk för att jag är rädd för att bli på dåligt humör.
Samtidigt som jag börjar längta efter att slippa vara gravid så är jag livrädd för att ungen ska komma ut, nu är jag i vecka 34 och det vanligaste är som ni säkert vet att ungen kommer i vecka 38-42. Det är jättesnart och jag känner mig inte det minsta redo just nu. Jag känner mig bara tjock, rädd och så fruktansvärt jävla trött.
Etiketter:
bebisrelaterat,
Gråa skildringar av hopplöst elände
Katten Kirk approves
söndag 8 maj 2011
Abandonment issues kallar de det på engelska
Katta Kvack skriver om bloglovinstatistik som dalar och jag får fullfjädrad panik - blotta tanken på att nån skulle avfölja mig fyller mig med absurda panikkänslor. Jag har varit lite chockad över att jag fått nya följare på senaste tiden trots att jag varit så dålig på att uppdatera, men har liksom inte ens tänkt på att nån skulle kunna avfölja mig! Jag är ledsen allihopa men nu är ni med här och får aldrig sluta läsa för då gör jag kanske något överilat - LÄMNA MIG INTE FÖR GUDS SKULL! Jag lovar att vara roligare än någonsin och uppdatera precis lagom mycket, inte så mycket att det blir för mycket när man inte orkat logga in på ett tag men inte så lite att det inte är nån idé heller. På heders, bara ni inte överger mig!
Avundsjuk
En av mina favoritbloggar är Helmi Otsalla (vilket för övrigt enligt google translate betyder pärla i pannan), det är typ den enda bloggen jag följer bara för att titta på bilderna (jag kan inte finska så jag kan inte läsa vad hon skriver ändå) för hon har så himla snygg klädstil, den perfekta blandningen av nytt och gammalt typ. En grej som dock stör mig är att hon har den perfekta broschen. Jag hade ingen aning förrän jag såg den i hennes blogg, men det är precis en sån som jag velat ha i hela mitt liv ungefär. Nä inte riktigt, men jag har länge velat ha en bisarrt stor guldig brosch och en vacker dag la hon upp en bild på sig själv när hon har på sig den perfekta guldiga gigantiska broschen. Sen dess har det liksom varit lite bitterljuvt det här med att gå in på hennes blogg, för risken finns ju att man får den perfekta broschen upptryckt i synen och dör av avundsjuka. Nu kanske ni tycker att jag borde ha viktigare saker att tjura över, och det har ni alldeles rätt i. Men jag kan ändå inte låta bli att gräma mig faktiskt.
Annars tipsar jag om Håkan Hellströms cover på Joni Mitchells Both sides now, Båda sidor nu. Gammalt men jag hade missat den, råkade klicka på den på Spotify av en slump häromdagen och nu lyssnar jag helst inte på nåt annat faktiskt.
Du är värd mer än allt fåglarna samlat
fredag 6 maj 2011
Superviktigt
När jag var liten och glömde bort vad jag skulle säga sa alltid min farmor att om jag inte kom ihåg det så var det säkert inget viktigt - är inte det en hemsk sak att säga egentligen? Naturligtvis var kanske inte mina redogörelser för vilken Thundercat jag helst skulle vilja vara inte så himla viktigt i relation till svält och död eller ens vart bilnycklarna egentligen tagit vägen och hur vi skulle ta oss hem om de inte dök upp, men det känns ju lite opedagogiskt och taskigt faktiskt.
torsdag 5 maj 2011
Vrålåket
Väskfantast
Valross på ben
En grej jag är supernöjd med just nu är att min säng äntligen har ben. Sen jag flyttade till Norrköping (för 2,5 år sedan ungefär) har jag nämligen haft madrassen liggande direkt på golvet eftersom jag helt enkelt inte hittat nån sängstomme som passat och inte heller hittat några ben som jag trott funkat, eftersom det är en 40 år gammal säng som inte är ifrån IKEA liksom. På senaste tiden har det hela dock blivit lite ohållbart eftersom jag inte kunnat ta mig i och ur sängen på ett normalt sätt eftersom jag blivit så himla tjock. Tänkte först skriva att ni skulle sett mig, men vid närmare eftertanke så är jag rätt nöjd med att ni INTE sett det faktiskt. Tänk er en valross som försöker ställa sig upp och ha stjärtfenan som fötter typ.
I alla fall så kom pappa och hjälpte mig med detta i helgen, och det visade sig vara mycket enklare än vi någonsin tänkt oss! Vi köpte helt enkelt IKEA-ben som pappa täljde till så de passade i fästena, såhär i efterhand känns det ju idiotiskt att vi inte gjort det tidigare när det nu gick så himla enkelt, men det vet man ju inte förrän efteråt. I alla fall, jag är supernöjd och satte dit sängkappan jag köpte för typ ett år sen när jag bestämde mig för att jag var tvungen att fixa det här på nåt himla vänster, och bytte till mina favoritlakan med pudlar på. Och nej, jag stryker inte mina sängkläder, eller mina kläder heller för den delen, strykning är det tråkigaste jag vet.
I alla fall så kom pappa och hjälpte mig med detta i helgen, och det visade sig vara mycket enklare än vi någonsin tänkt oss! Vi köpte helt enkelt IKEA-ben som pappa täljde till så de passade i fästena, såhär i efterhand känns det ju idiotiskt att vi inte gjort det tidigare när det nu gick så himla enkelt, men det vet man ju inte förrän efteråt. I alla fall, jag är supernöjd och satte dit sängkappan jag köpte för typ ett år sen när jag bestämde mig för att jag var tvungen att fixa det här på nåt himla vänster, och bytte till mina favoritlakan med pudlar på. Och nej, jag stryker inte mina sängkläder, eller mina kläder heller för den delen, strykning är det tråkigaste jag vet.
Katten är också supernöjd med saker och ting, han kan nämligen gömma sig under sängen nu och ligga i bakhåll och sätta klorna i fötterna på intet ont anande stackare som går förbi. Han tycker också av någon anledning att sängen är mycket bekvämare att sova i så jag har fått krångla en hel del för att ta mig i och ur sängen ändå för att undvika att mosa honom, men tja. Man kan inte få allt här i världen!
På panelen hänger en massa kläder som jag längtar efter att kunna använda igen när min midja kommer tillbaka. Speciellt den gula klänningen från Modcloth som jag inte fått använda ännu.
måndag 2 maj 2011
Supervuxenpoäng!
Måste dyka in igen bara för att tala om att jag köpt en barnvagn! Eller nä, egentligen inte för än är den inte köpt och det är Niklas som betalar eftersom jag är luspank, men ändå! Jag har fixat i alla fall, nu kommer jag vara superspänd tills Niklas kommer hem med den från Malmö på torsdag, då jäklar kommer ni få se bilder kan jag ju tala om! Inte en enda punkt i detta inlägg, bara utropstecken, kanske säger lite om hur galet uppspelt jag är över detta, haha!
Vad jag haft för mig sen sist
Om det är något jag lärt mig av det här med att blogga så är det att aldrig lova att uppdatera bättre. Här får ni se lite vad jag och Katten haft för oss på senaste tiden bara.
Katten har spanat genom fönstret för nu är det så fint väder att fönstret måste vara öppet för att det ska vara uthärdligt att vara i vår lägenhet.
Jag har även bakat en tårta åt Niklas för han fyllde år. Det är den första tårtan jag bakat någonsin och den blev ganska fin faktiskt!
Sen har jag även börjat sticka och pratat med studievägledare men det kan vi ta en annan gång.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)




