tisdag 21 juni 2011

Hets

Att vara ensam hemma med bebis är krångligare än man kan tro. Hann precis koka nudlar medan Oswald sov, när de var klara hade han dock vaknat och ville äta, när han var klar en knapp timme senare var nudlarna jävligt kalla men det gjorde inget för jag var så sjukt hungrig att jag kunnat äta grus typ. Slängde precis i mig nudlarna och javisst, nu började han skrika igen! Behöver jag ens nämna att jag inte hunnit klä på mig ännu? Tur att Niklas slutar jobba snart...

fredag 17 juni 2011

Övning ger färdighet

Häromsdagen övade Oswald sig på att stoppa in en hel knytnäve i munnen, det gick sådär.


torsdag 16 juni 2011

Mer om barnafödandet

Tack för alla gratulationer och lyckönskningar! Som svar på Elins fråga så kom Oswald, som han ska heta, lite tidigt - vill minnas att det var 37+4. Det normala ska ju vara vecka 38-42, så så himla tidig var han inte, bara det att förstföderskor i allmänhet går över tiden och endast 5% av ungarna kommer ut i vecka 38, eller nåt sånt. Det var lite problematiskt när vi kom till förlossningen eftersom det kändes som att all personalen bara upprepade att det inte var dags i och med att det var första barnet, de ville inte riktigt tro på att vattnet hade gått till exempel utan var tvungna att göra en grymt smärtsam undersökning för att dubbelkolla till exempel.

Naturligtvis gjorde de bara sitt jobb men det kändes ju liksom lite frustrerande för mig eftersom jag ju dels hade känt på mig att han skulle komma tidigt hela tiden och jag var helt övertygad om att jaha, nu kommer bebisen. Klart att de vet bäst men för mig var det liksom så himla självklart att det var dags så för mig kändes det nästan som att de trodde att jag var nån slags barnafödarhypokondriker.

Naturligtvis är man inte på sitt bästa humör när man ska föda barn, men jag är lite besviken över min upplevelse på förlossningen - jag kände mig ifrågasatt och dessutom som en besvärlig patient när jag frågade och var orolig - det känns ju som att det ska vara ganska vanligt bland förstföderskor, speciellt de som, som jag, blivit överraskningsgravida och fått reda på det sent i graviditeten. Naturligtvis är det vardag för alla barnmorskor och undersköterskor på förlossningsavdelningen, men för de som kommer in och föder är det ju kanske en av de största händelserna i ens liv, och för den skull också en av de läskigaste. Det tycker jag inte personalen riktigt tog hänsyn till eller vad man ska säga, och det gjorde mig besviken. Barnmorskan som var med när Oswald kom ut var dock jättebra och fin, så där hade vi i alla fall tur!

Jag vet att jag har flera läsare som är lite nyfikna på det här med graviditet och barnafödande och om ni vill fråga saker om min upplevelse så är ni jättevälkomna! Jag tar inte illa upp och om det är nåt jag inte vill besvara så låter jag helt enkelt bli såklart.

Här kommer lite mer bilder för att jag inte kan låta bli att skryta med min supergulliga pruttmaskin:


Oswald visar hur skåpet ska stå.



Pruttminen.

I brist på BD-bebiströjor får han nöja sig med Panda Power så länge!

lördag 11 juni 2011

Sk babylycka

Hej hej, nu har det dröjt igen men det har varit lite fullt upp. Först var jag i Mantorp och var hund- och hästvakt en dryg vecka och sen hux flux tisdagen den 7e juni bestämde sig min och Niklas bebis för att titta ut. Vi fick komma hem ifrån BB igår och nu tänkte vi chilla järnet ett bra tag framöver. Bloggningen kommer nog fortsätta vara dålig dessvärre men tror ni har förståelse för det va.

I tisdags vaknade jag vid sju av att det liksom knäppte till i ryggen, gick på toa och noterade att jag hade en konstig flytning som kanske kunde vara slemproppen, gick och la mig igen och sa inget till Niklas för jag tyckte det var onödigt att stressa upp honom i onödan. Hade lite ont men mest som kraftig mensvärk. Tre kvart senare reste jag mig dock upp och då gick vattnet, tänk Sagan om de två tornen-filmen när enterna bah RELEASE THE RIVER!!!!. Så var det typ. Vi åkte in framåt eftermiddagen men blev hemskickade igen, kom tillbaka någon timme senare och då var det öppet 7 cm och försent för epidural och bara att vänta och vänta på att det skulle bli färdigöppet. Väl där ville bebisens huvud inte riktigt peka åt rätt håll, så vi väntade och väntade tills klockan blev elva på kvällen och barnmorskan sa att nu tusan kör vi hära, och jag sa att jahapp då ser vi till att han är ute innan det blir imorgon, för jag var så förbannat trött och ville bara få sova nån gång (bästa motivationen, skit i ungen liksom jag vill sova) och mycket riktigt, 23:36 den 7 juni föddes vår lille larvige bajsmaskin till son, 51 cm lång och 3605 gram tung, eller lätt kanske.















Vi är förstås så himla stolta och glada och det där skitlarviga som alla säger om att man inte kan fatta hur fantastiskt det är att bli förälder och hur mycket man älskar sin unge är förstås helt sant och nu går jag över i det lägret som hävdar det hela tiden och de som inte har barn blir skitirriterade på.