Nu har det hänt

Nu har det slutligen hänt. Jag har nått totalt storhetsvansinne. Jag har satt frön i jord och förväntar mig att det ska bli till en levande organism. Som mina hängivna bloggläsare vid det här laget förstått så är jag totalt hopplös när det kommer till det mesta, och framför allt när det kommer till praktiska ting. De enklaste problem blir till ett oöverstigligt berg bestående av skit. Och bajs. Och ni vet, allt det där. Jag köpte en sån där klädstång på ikea som varenda kotte har och hänger kläder på (helt utan problem gör de det också vill jag bara säga!), och det första jag gjorde var att ha sönder den. Dessutom insåg jag precis efter att jag monterat klart den att det var två beståndsdelar över - jag ansåg att de inte kunde vara så viktiga då ställningen gick att montera utan dem, men hade bevisligen fel.

I alla fall. Till min odling. I ett anfall av huslighet och missriktad entusiasm köpte jag häromdagen en kruka med rosa rosor i. Jag tänkte att de skulle göra mitt hem lite mer hemtrevligt (samtidigt som jag väl i bakhuvudet har den där vetskapen om att det som skulle göra mitt hem o så mycket hemtrevligare vore om jag använde den där entusiasmen och husligheten till att städa sagda hem). Det första som hände var att katten började sätta i sig den stackars krukväxten. Jag bad honom vänligt men bestämt fara åt helvete och hoppades att det skulle få honom på andra tankar. Så kom jag hem glad i hågen en dag och trampar i något blött. Det var en liten pöl med kattspya och en gren från min lilla rosenbuske. Katten hade svalt den hel med blad och allt och sedan kastat upp den och väl valda vätskor ur sin mage innanför ytterdörren.

Tidigare har även katten våldfört sig på mina två andra krukväxter (Pontius Pilatus och Hagar) genom att käka upp deras blad och gräva i krukorna, så nu tänkte jag att måttet fick vara rågat och slängde inte alls ut katten på gatan och väntade på att han skulle bli överkörd av en spårvagn (inte för att tanken aldrig slagit mig) utan satte sålunda en hel tallrik full med kattgräs-frön. Så har han en egen växtlighet att ofreda så kanske jag får ha mina ifred. Med min tur gissar jag dock på att även något så lättodlat (enligt förpackningen) som kattgräs kommer att bli till en smärre katastrof i mina händer. Min gissning är att något av följande kommer att hända:

1. De kommer inte att gro. Antagligen på grund av övervattnande, total torka eller Guds ovilja mot allt jag företar mig.
2. Det kommer börja växa ogräs eller något jävligt giftigt i min himmelsblå sopptallrik med jord. Ingen kommer kunna förstå hur det gick till, men det kommer ändock att hända.
3. (mest troligt) jag kommer komma hem från jobbet imorgon och finna blå porslinsskärvor och frön i en sörja av övervattnad jord på köksgolvet. Och det kommer vara tassavtryck överallt...

(min tallrik med jord)