En hund

Jag känner mig lite som Lynn, min familjs ena hund, som bara svansar runt och vill bli älskad. Smyger in huvudet under folks armar och ser lidande ut liksom. Ingen kan se så lidande ut som Lynn. Hon har gula ögon, jag tror det bidrar till det hela. Hon luktar rätt äckligt också, och så blir hon skendräktig ibland och gräver lyor till valpar som hon aldrig kommer att få. Ibland springer hon runt och letar efter valparna också, det är jättehemskt och sorgligt.

Och så fiser hon ju en massa också förstås.

(Dålig suddig bild på Lynn när hon sitter på en stol)

I övrigt, dvs förutom mina hundfasoner så har jag fett ont i fötterna efter att ha jobbat i nya skor (idiotisk idé, jag vet), och har vackra blåsor på fotsulorna. Jag är dock inte det minsta skendräktig.

I övermorgon kommer min syster hit. Jag borde alltså ägna de närmaste två dygnen åt att städa, för hon kommer döda mig annars tänker jag.