Blogga bör man annars dör man

Än en gång gör jag ett fåfängt försök till att blogga. Det måste vara femte eller sjätte gången. Egentligen ville jag fortsätta på min blogg på blogg.se, men eftersom blogg.se inte behagade skicka mig mitt bortglömda lösenord trots tjat, så får det väl bli på min andra bortglömda blogg, som å andra sidan har mycket häftigare namn.

Vladimir Brusilov var, eller är, en karaktär ur en Woodhousebok. Han var, eller är, en rysk författare som, precis som det står i bloggbeskrivningen, specialiserade sig på gråa studier av hopplöst elände där ingenting hände förrän sidan trehundraåttio där moujiken bestämde sig för att begå självmord. Att jag valt detta alias är alltså en lite ironisk grej, jag kommer inte att hänge mig åt dessa gråa skildringar av hopplöst elände. I alla fall inte hela tiden.

Det är idag lite mindre än ett år sedan jag skrev i denna så kallade blogg senast, och mycket har hänt sedan dess. Jag har till exempel skaffat mig knalloranget hår och en pagefrisyr, samt tappat bort mina rosa aerobicsshorts som visas i ett inlägg längre ner. Jag gör dock nya försök att hitta dem med jämna mellanrum, så kanske en dag ska ni få se dem igen. Jag har också börjat förstå tjusningen med att visa upp "outfitbilder", så det kommer det säkert bli rikligt av i framtiden - såvida jag skaffar mig en större spegel där hela jag får plats. Jag har tjuvtränat lite på outfitbilderna på mitt favoritforum/hatforum hairdrobe.se så jag lovar er snyggare bilder än aerobicsbilden.

Nu har jag ingen lust att skriva mer på det här inlägget, det blev liksom inte så intressant som jag hade tänkt mig. Jag återkommer ikväll angående de två lediga dagarna jag just haft. Tjingeling.