I ett avsnitt av Grey's Anatomy säger dr Shepherd följande till sin fru dr Montgomery Shepherd:
"There is a land called Passive-Agressiva, and you are their queen"
För en gångs skull hade dock Derek Shepherd fel - inte i att det finns ett land som heter Passive-Agressiva, utan i vem som är dess drottning. Den drottningen är nämligen jag.
Idag vaknade jag på helt fel sida. Jag har varit på ganska dåligt humör hela dagen, men det nådde sin spets då jag tvingade med Jonte på en promenad i Söderköping. I Söderköping är det såhär års fullt av glada turister i passande kläder för väderleken, idag var det dessutom stekande hett så glada människor i spexiga kortbyxor. Jag var som sagt på mitt mest fantastiska humör och tillsammans med att jag hade på mig för varma kläder, ont i huvudet och luktade svett blev jag inte gladare. Tänk er en bitter svettbomb med ett oranget skatbo till hår med mörka, varma kläder, som försöker dölja det utkladdade gårdagssminket med ett par solglasögon och en cigg, så har ni mig.
Det är jobbigt att sura. Allt blir ju liksom så irriterande och jobbigt. När kassören på Systemet tittar skeptiskt från mig till fotot på mitt leg så vrålar det i huvudet och ett argt djur river och klöser i magen. Men jag säger ingenting, gör ingenting, därav passiv. Ibland undrar jag om det vore bättre att börja slå sönder saker och skrika, för då får man åtminstone inte höra "vad är det du går och surar över då?".
I slutändan bestämde jag mig för att åka hem till Norrköping, och vid busshållplatsen så sa Jonte att han nog skulle gå och dricka öl med en av sina bästa vänner. Och jag tänkte att det enda jag kan göra för att bli på bättre humör är väl att äta god mat och dricka vin med min bästa vän. Som heter Herodes och råkar vara en äggklocka av plast i form av en katt. Mjau.
(Herodes) 
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Du skola icke vara en skitjobbig idiot om du icke vilja ha en skopa ovett tillbaka. Puss!