måndag 27 december 2010

Mina fiktionella kärlekar

Jag blir ofta lite kär i olika karaktärer ur filmer och böcker, jag vet inte om det är att jag har livlig fantasi eller helt enkelt gillar lite endimensionella personer med begränsat handlingsutrymme som inte gör en besviken.

När jag gick i gymnasiet kom "Loranga, Masarin och Dartanjang" som tecknad film, och då förälskade jag mig i Tjuven Gustav. Han hade lite konstig näsa, snickarbyxor och nån slags Emil i Lönneberga-keps och kom cyklande på en gammal (stulen) cykel. Han hade tatueringar som han själv ritat med kulspetspenna. Han stal allt som inte var fastspikat och gav tillbaka det till ägaren i födelsedagspresent. Vilken kille den där Tjuven Gustav.



3 kommentarer:

  1. Vilket hemskt ideal för unga formbara människor. Jag föreslår att vi bränner alla Loranga, Mazarin och Dartanjang vi hittar. Tacka vet jag Grodan Boll och Kalle Stropp. Man må säga!

    I den litterära världen är det svårt att hitta folk att bli kär i då bra böcker vanligtvis befolkas av osympatiska personer. Kanske någon Austen-hjältinna eller en nördig tjej från en Couplandbok men annars är det tunnsått med giftasmaterial. Om jag var kvinna skulle jag förälska mig i Edmond Dantes. He's so dreamy...

    SvaraRadera
  2. Jag förälskade mig lite i Mr Rochester i Jane Eyre, men jag gissar att det kommer gå över när jag läst Sargassohavet...

    SvaraRadera
  3. Jag var blixtförsälskad i Kung Triton som barn (min spirande sexualitet fann honom oemotståndlig).

    För övrig kanske jag bör fixa en dejt mellan dig om min vän Marten, Tjuven Gustav är sjukt lik honom.

    SvaraRadera

Du skola icke vara en skitjobbig idiot om du icke vilja ha en skopa ovett tillbaka. Puss!