Post-nyårsstress. Eller nåt.

Usch, jag gillar inte riktigt det här med nytt år. Jag vet att man absolut inte måste tönta sig med nyårslöften och sånt där, men jag finner det på något sätt svårt att ignorera. Jag är väldigt stolt över att jag inte tagit en endaste cigarett sedan 31:a oktober och att jag börjat plugga, men jag är ganska rädd för det här med att lova saker. Det känns som att man jinxar saker då - och eftersom jag om någon har oerhört svårt att hålla käften om någonting så känns det på något sätt som att det enda jag gör hela tiden är att jinxa saker.

Jag är en typisk person som börjar med saker och aldrig avslutar dem, så varje gång jag börjar med något nytt bestämmer jag mig för att jag inte ska säga något om det förrän jag hållit på med det ett tag, så jag åtminstone kommit igång och det verkar som om jag faktiskt lyckas hålla på med det. Sedan slutar det med att jag dagen innan första gången jag ska gå på gym eller fem minuter efter att jag tagit sista ciggen eller nåt sånt där, helt apropå bara spyr ur mig "JAG HAR BÖRJAT TRÄNA" eller "JAG HAR BÖRJAT MÅLA" eller nåt sånt, varpå alla jag känner himlar med ögonen inom sig och antagligen tänker håhåjaja undrar hur länge det håller DEN HÄR gången.

Det är verkligen världens sämsta karaktärsfel, och något man naturligtvis försöker glömma att man är, vet inte hur många förolämpade miner jag fått tvinga mig att anlägga för att någon (min syster Cecilia i åtta fall av tio) retat mig för min träning (jag gick dit två gånger) eller mitt måleri (jag grundade en duk, sen tappade jag intresset). Men jag tröstar mig med att jag tror att de flesta ändå har det, bara mer eller mindre. Jag menar, hur många håller sina nyårslöften egentligen? Ett år är ju sjukt långt liksom. I år har jag lite halvt lovat mig själv att gå ner i vikt (men jag skjuter på att börja motionera tills snön försvunnit så det känns rätt dödsdömt redan från början) och att inte skjuta på skolarbete (men har fortfarande inte börjat tentaplugga fast jag har två tentor om 1½ vecka).

Jag lovar dock inte att sluta röka, för jag är inte så säker på att jag har slutat. Jag har inte rökt sen sista oktober, men jag inser att så fort snön smält bort, solen börjat skina och uteserveringarna öppnat kommer jag sitta där med en cigg i handen igen. Jag tror det är större chans att jag låter bli om jag inser det, faktiskt.