Äta hela världen

Min kompis Nillan frågade om jag inte skulle starta en mammablogg nu när jag ska få ett kidd, men det tyckte jag var att ta i. Däremot kommer ju den här bloggen börja handla om väldigt mycket preggersrelaterade grejer från och med nu, så det är väl bara att gilla läget för läsarna eller hitta en ny dåligt uppdaterad blogg att följa.

I alla fall, apropå att vara gravid, så känns det väldigt skönt att fatta varför jag blivit andfådd av att gå i trappor (eller gå och prata samtidigt för den delen), börjat tycka det är jobbigt att böja mig ner och knyta skorna etc etc. En grej som är lite dålig är att jag nu fattar varför jag är så jävla hungrig hela tiden och tycker att det är rätt okej att ge efter för det. Klart man ska äta liksom, men man kanske inte bör gå till överdrift.

Ibland känns det som om jag skulle kunna äta hela världen. När jag är inne på t.ex. Maddis eller Polichinelles blogg, eller Niotillfem eller Elsa Billgren eller nån annan som brukar lägga upp bilder på mat blir jag knäpp och vill laga stuvade-makaroner-med-quornfärssås-och-fiskgratäng-och-fetaostsallad-och-lite-potatismos-på. Typ. Blir sugen på att börja tugga på köksbordet eller soffkuddarna när det inte finns mat att tillgå.

En positiv sak med detta är följande. Jag blir, eftersom jag gillar mumintrollen väldigt mycket, ofta tillfrågad vilken muminfigur jag skulle vara. Jag har aldrig kunnat svara riktigt bra på den frågan, det är ju liksom inte helt lätt att beskriva sig själv sådär tycker jag, utan brukar väl mumla nån slags blandning av Filifjonkan, Mårran och Mymlan. Nu har jag dock kommit till insikt, i alla fall med vem jag är när jag är i välsignat tillstånd - Klippdassen.

Klippdassarna dyker upp i Tove Janssons Muminpappans memoarer och beskrivs på följande sätt:

"Klippdassen är en sällskaplig varelse som avskyr ensamhet. Under flodens botten gräver han kanaler med hörntänderna och bildar därnere rätt så trevliga samhällen. Klippdassen är försedd med sugfötter och efterlämnar lätt klibbiga spår, varför han, helt felaktigt, av somliga kallas klibbdass eller klibbtass.

För det mesta är han snäll men han kan omöjligt låta bli att gnaga och bita på allt han ser, i synnerhet om han aldrig sett det förut."

Sådana varelser bordar alltså det lilla skeppet Haffsårkestern och rövar bort Hemulen som tvingar besättningen till att leka uppfostrande lekar. Kvar blir dock en liten klippdass som gnager av ankartrossen så Haffsårkestern driver ut till havs. Klippdassen försätter i resten av äventyret glatt att äta upp det mesta som kommer i hans väg, tills han vänder hem igen till sitt klippdass-samhälle där Hemulen blivit drottning och applicerat sina uppfostrande lekar på klippdassarna istället.

Så jaa, om ni tycker det saknas inredning efter att jag varit på besök hos er så vet ni vad som har hänt.