Mitt hat emot praktiske Peter

Okej, bakgrundsfakta. Jag hatar praktiska människor med praktiska kläder. Det är det fulaste och töntigaste jag vet. Tänk er LiU-studenter med grå/kakifärgade dåligt sittande byxor med fickor överallt och en dragkedja så man kan göra om byxorna till shorts, en svart syntettröja som luktar äcklig praktisk svett och en ryggsäck med tusen fack och ett nätfack på utsidan där de har en grå vattenflaska som det står random universitetslogga på. Det är det fulaste jag vet, fyfan. Nu över till det jag vill ha sagt.

Av okänd anledning så köper min arbetskamrat Kajsa skitblaskan Aftonbladet var och varannan dag. Jag hittade en gammal (relativt värdelös) artikel om hur olika personer styrs av vädret. De hade olika exempel på stereotyper, bland annat "Sommardepparen" som sitter inne och våndas medan resten av befolkningen är ute och steker sig på stranden, den "Maniska Soldyrkaren" och "Den opåverkbara". Efter att Aftonbladet presenterat de olika stereotyperna har en psykolog fått analysera dem och tala om varför de gör som de gör. Sommardepparen känner till exempel vemod när det är vackert ute för att det påminner denne om saker den saknar, såsom "närhet och kärlek", och den opåverkbara varnas för att vara "känslomässigt avstängd och blockerad".

Jaja tänkte jag och avfärdade det hela som bullshit, som allt annat i Aftonbladet. De där analyserna kunde jag också göra efter att ha läst psykologi A. Då fångades jag av "Allvädersfantasten":


"Det finns inga dåliga väder. Din garderob består av material som både andas och håller tätt och byxorna går alltid att förkorta eller förlänga med en enkel dragkedjelösning. Du är energisk genom hela kalenderåret och särskilt på sommaren.

Psykologens analys: Det kan ju vara att man faktiskt är glad. Är man i grunden trygg och lycklig så låter man sig inte påverkas av petitesser som dåligt väder."


Nu förstår jag helt plötsligt. Kan det vara så att jag i grunden hatar praktiska människor på grund av att de är lyckliga och trygga i sig själva, medan jag som en blandning av "Sommardepparen" och "Åskmolnet" naturligtvis är psykiskt labil på grund av min "längtan efter uppmärksamhet" och "saknad av kärlek och närhet"? Är mitt hat bara ett uttryck för min egen osäkerhet och avundsjuka på dessa människor som är lyckliga och vars dagar inte blir förstörda då det är för varmt eller kallt för att ha på sig sin nya klänning? It all makes sense to me now.

Men alltså nej. Att någon har fula kläder och är äckligt käck, det är fan en tillräcklig ursäkt för att få hata folk ifred, och det utan att bli anklagad för att vara missunsam och elak. OK?